Det var alldeles i början av oktober, LHC:s damer hade just förlorat dubbelt mot Modo och efter åtta spelade matcher bara vunnit tre. När många (jag också) undrade vad som höll på att hända lutade sig tränaren Madeleine Östling mot väggen utanför omklädningsrummet och sa:
– Det är i vår som allt avgörs. Jag vet inte hur det snackas i hockey-Sverige, men jag är varken orolig eller nervös. Jag är övertygad om att vi står i final i mars.
Det som inte kändes ett dugg rimligt då känns betydligt mer rimligt nu.
Efter starka 3–1-vinsten i Örnsköldsvik ska nu detta LHC förlora tre av fyra matcher mot detta Modo för att missa ett efterlängtat revanschmöte med jättefavoriten Luleå i finalen. Jag måste säga att jag har svårt att se det hända.
En sak är klar: är LHC fortsatt lika skärpt, jobbar lika hårt åt båda håll och de tunga och erfarna spelarna fortsätter att visa vägen ska det mycket till. I andra perioden var det faktiskt klasskillnad.
Detta sagt:
Det var en stark inledning, men det var inte mer än så. Det är fördel LHC, absolut, men det här är långt ifrån över. Mentalt är det blyväst på för Modo som måste kuska i buss till Linköping och vinna minst en match i helgen. Annars är säsongen över, depp i stället för pepp och adjö för uppstickarlaget.
Vinst i första matchen kan betyda mycket, men behöver inte betyda ett dugg. Däremot är det häftigt med förvandlingen och den resa som LHC-damerna gjort under säsongen. I höstas slirades det omkring och det var svårt att hitta någon kontinuitet och stabilitet.
Nu är det betydligt mer gediget, mer sammanhållet och mer effektivt.
Sedan var det så klart ingen tillfällighet att målen gjordes av i tur och ordning Susanna Tapani, Pernilla Winberg och Emilia Ramboldt. När mycket står på spel blir erfarenhet och rutin extra viktigt.
Det är sen gammalt.
Med 1–0 i ryggen och med dubbla hemmamatcher på tur kan LHC onekligen dra nytta av det slutspelsupplägg som rimligen bara kan överleva den här säsongen. Vem vill ha det så här? De allra flesta tror att Luleå kan stå med guldhjälmar på efter nio raka vinster och OM så blir fallet – då har mästarlaget spelat TRE hemmamatcher i slutspelet under EN månads tid.
Hm.