Det är många som ofta tycker mycket om Jonas Junland. I en tid när SHL-hockeyn håller hög klass, men ärligt talat inte innehåller särskilt många skarpa profiler sticker LHC-kaptenen ut. Så öppen och så ofta brutalt ärlig. Ska man få veta sanningen är det oftast bra att ta ett snack med nummer 44 med det röda skägget.
Möjligen är det också därför som många har åsikter om veteranen.
Det finns många spelare som är snabbare, det kan se stabbigt ut i egen zon och det har definitivt varit för många minusmål (så också mot Skellefteå) så här långt. Mitt i allt har han också varit inne på flest mål framåt och kom inte och säg att inte Jonas Junland betyder mycket för det här laget.
Han ska ha höga krav på sig, men jag tycker att han för ofta får för mycket skit.
Varje lag behöver ett hjärta och Junlands slår hårt och intensivt för LHC. Hela tiden. Med andra backar borta har han under hösten fått spela för mycket för sitt eget bästa. Jag vet att kroppen värker och att inte minst höfter och ljumskar skriker efter lika välbehövlig som efterlängtad vila.
– Bland dem som är med häruppe har vi i stort sett inga skavanker, sa Klas Östman, tränaren, när vi pratade häromdagen.
Det är Junland då.
– Ja, det är väl nästan kroniskt. Han har ont hela tiden. Han är…jag måste säga att om folk bara förstod så skulle de sluta att skälla på honom så ofta. Det är en krigare utan dess like alltså. Det måste jag säga.
Minns ni hemmapremiären mot Skellefteå i höstas?
Det blev 2–6, det kunde ha blivit mer och LHC var så utspelat och panikartat att det nästan var larvigt.
Men mycket har hänt på några månader. Hedersamma förluster är bland det otäckaste som finns – nästan lika otäckt som blodpudding – men på bortaplan mot kanske största favoriten till SM-guldet går inte att kräva så mycket mer. Det visar att det har tagits tydliga kliv åt rätt håll.
Framåt och bakåt.
Problemet var att oprövade målvaktslöftet Alexander Hellnemo inte testades ännu hårdare. Det fanns chanser för mer, absolut var det så, men var det något som saknades så var det fler högkaratiga lägen innan Ty Rattie till slut reducerade. Det var en bra bortainsats utan tillräcklig udd och med Broc Little på isen i stället framför teven hade det kunnat sluta annorlunda.
Jag tror faktiskt det.
En vecka kvar innan uppehåll och med en seger till (allra helst mot HV på fredag) kan tas julledigt med rätt skönt slagläge i den otäckt ovissa tabellen.
Kul med utsåld (?) fredagsmatch, förresten.
Det vill vi se mer av.