OS-festen drar igång i Paris och det känns som att förflytta sig tillbaka i tiden. Till Galenskaparnas fantastiska "Sport som inte finns", om ni minns. Speedwayskytte, hopp med hög hatt, segelrally, 100 meter för skäggapa, gymnastikslalom, skolgång och navelskådning.
Lugn.
De idrotterna kommer.
Det är bara en tidsfråga.
Tills vidare får vi hålla till godo med breaking, skateboard och iQFoil-segling.
I en TT-artikel läser jag om sporter som tavelmålning och skytte på levande duvor som alla har sin del i OS-historien. Tiderna förändras och idrotten med den. Vem kunde ens ana att breakdance, som på 70-talet blev en stor del av hiphop-kulturen, skulle samsas om tävlingsutrymmet med brottning, bågskytte och modern femkamp?
Vid de första spelen i Aten 1896 fanns nio sporter med. Nu, i Paris, finns 43 discipliner i 32 olika idrotter på programmet. OS växer hela tiden och det känns nästan omöjligt att hålla koll på allt som händer. På det sättet är vinter-OS mer gripbart.
Här hemma laddar vi som vanligt för prestigefylld (nåja) medaljtävling mellan Sverige och Nederländerna och som vanligt räknar jag med att bli utklassad av hustruns hemland som inte är större än Småland och känt för sina väderkvarnar, tulpaner och suspekta caféer.
Några av världens allra bästa kommer att glänsa i Paris, ge gåshud och framkalla häftiga känsloyttringar. Som den realist (eller pessimist) jag är tror jag på tre svenska guld. Stavhopparen Armand Duplantis, simstjärnan Sarah Sjöström och beachvolleyparet David Åhman och Jonatan Hellvig.
Mest ser jag fram emot handboll, friidrott och simning.
Breaking och skateboard?
Njae.
Man börjar väl bli gammal.