Det var en härlig kväll på många vis på Dunteberget. Med högsommarvärme redan i mitten av maj. Publiken kom inte jättetidigt som förr i tiden, men kom till slut efter att ha tagit sig förbi olika vägarbeten och väskförbud. Den smarte åskådaren kunde byta sin ryggsäck i entrén mot en matkorg och på så vis bära in sitt tilltugg till slänter och läktare.
2 139 personer kom och jag tycker att det är en klart godkänd siffra när båda lagen förlorade sin respektive match i premiären. Piraterna hade uppenbart satsat på extra marknadsföring jämfört med tidigare och det gav resultat. Det är på uppåtgående fortsatt efter pandemin och Motalaborna, och östgötarna, tar återigen Piraterna till sina hjärtan allt mer. Det var en del Smedfans på plats och roligt att se även verksamhet i grannklubben Filbyterna från Linköping i ena kurvan.
Piraterna är Östergötlands femte största publiklag och agerar så också, med ögonen och locktonerna utanför Motalas 50-skyltar. Jag träffade exempelvis LHC:s hockeystjärna Linus Hultström i det nya hänget vid vip-avdelningen och han sade att han gillade speedway, inte minst från sin tid i Småland och Vimmerby då han följde Dackarna.
Det var en kväll då det var igenkänning. Guldcoachen Stefan Andersson Skill stod på loungens balkong och fick motta applåder och när heaten sedan rullade på var det kända låtar. Det känns som att Piraterna haft samma musikslinga alla 20 år i ligan, med Iron Maidens Run to the hills och Topgun och Bruce Springsteen. Jag klagar inte, speedwayens musikstil är min melodi.
Speedway handlar om omkörningar, det är då det blir ståpäls på folket. En sådan var Piotr Pawlickis omåkning av Kim Nilsson i heat fyra. Ett sus gick genom publiken, jag riktigt kände glädjevågen när jag stod på innerplanen och fotograferade.
Sedan är spänning en bra krydda och matchen levde in i de sista heaten, efter att Smederna gjort match av det genom toppning. Smederna skjutsade fram stjärnor som Rohan Tungate och Maksym Drabik, men en förare, Patryk Wojdylo, missade flyget och med riders replacement i bortalaget hade Piraterna till slut fler bra förare och det gav seger, 50-40, denna kväll.
Jag hade beröm i min bok på nämnda Piotr Pawlicki, men framför allt den senast invärvade återvändaren Maciej Janowski som inledde och avslutade matchen med en femetta. Snacka om att presentera sig för sin publik, den han en gång skänkte två guld. Det är i Motala man ska vara.