Sitter i Vida arena, ser hur Linköping HC förlorar efter straffar mot mästarlaget från Växjö och kan inte annat än imponeras. Underläge efter en halvdan och mellanmjölksdoftande start, men ännu en gång stark vändning och till slut stryk efter straffar. En poäng på bortaplan mot mästarlaget är inte illa.
Det här laget är på riktigt.
Här finns något som vi inte har sett på länge.
Samtidigt slår det mig hur lägligt den starka hösten kommer för väldigt många i klubben. Ingen kan säga annat än att det är upp till bevis den här säsongen. Med mer pengar, bättre lag och bättre resultat följer också ökade förhoppningar, förväntningar och krav.
Nu måste det presteras – precis på det sätt som görs just nu.
Från kontoret och hela vägen ned på isen.
Med den satsning som görs är det ingen som kommer undan.
Med en oväntat tjock plånbok har byggts ett lag som ska vara bra nog för slutspel. Punkt jävla slut, som backen Arvid Aronsson uttryckte det häromdagen. Det ökar också kraven på Klas Östman. Tränarens jobb är att få ut det bästa av laget och det har han lyckats med under hösten. Allra mest på hemmaplan, där LHC gått som tåget (när det inte snöar).
Med fler spelare högre upp i hierarkin gäller fortsatt att utöver rätt upplägg och taktik hålla alla på humör och göra rätt val i tuffare konkurrens. Alla vill spela, men alla kan och ska inte spela lika mycket. Det blir ännu tydligare när en spelare som Anthony Greco kommit in och gruppdynamiken förändrats.
Jag vet inte om ni nyligen läste den långa intervjun med Carl-Johan Stålhammar. Det är sällan jag upplevt att en timmes snack givit så många bra och välformulerade citat. Nye klubbdirektören har inte tagit många steg fel den här hösten, men det är samma där.
Uttrycker du dig så här har du att leva upp till:
– Vi måste bli proffsigare och aldrig någonsin dribbla med eller riskera ekonomin igen. Det ska inte ens vara en diskussion om licens och eget kapital. Det ska bara finnas där. Vi ska vara ett slutspelslag varje år.
– Vi ska inte passa in. Vi ska sticka ut. Det är ett mantra som jag alltid har haft. Sluta passa in. Stick ut i stället. Är vi ett SHL-lag? Ja, men det är 13 andra också. Vi måste ha vårt eget dna och egen identitet.
Sen handlar det förstås mer än något annat om spelarna som gör jobbet på isen. Många har ett tungt ansvar för att fortsätta den resa som har inletts, men där ligger det allra tyngsta.
Man ska inte glömma det.
"Vi behöver brösta upp oss", sa Klas Östman efter första perioden i Växjö och så var det verkligen. Det blev betydligt bättre, det blev betydligt kaxigare och inte minst imponerade nykomponerade kedjan med Patrick Russell som center mellan Broc Little och Anthony Greco.
Där kan LHC ha ett vinnarvapen i vinter.