Det är lätt att se det negativa ibland. Som att Rasmus Broberg tar noll, Wiktor Lampart har svårt att hitta runt som nykomling i Motala, och att Thomas H Jonasson saknar både speed och självförtroende. Bara poäng på grund av Victor Palovaaras krasch är inget roligt betyg för Jonasson.
Men jag måste säga att det där bottengängets problem inte är så mycket att hänga läpp för. Inte när det finns en kvartett som levererar 46 poäng tillsammans. Då har laget tillräcklig fart ändå. Nye Vaclav Milik, fullpoängare, gillar redan Motalabanan sade han på sin knaggliga engelska, och Piotr Pawlicki gör toppinsatser på beställning i återkomsten. Då finns det inte mycket att klaga på. När Jonas Seifert-Salk också är en klass bättre i år så finns det gott om tid att komma tillrätta med problemen för de som kör svagt.
Lagledaren Daniel Davidsson har därför en skön sits efter 48-42 mot Rospiggarna, tredje raka hemmasegern. Han har förare på sidan att bolla med, som han lätt kan sätta in framöver, och han har skadade toppåkaren Oskar Fajfer som ett bra sparkapital till comeback i juni. Även om tabellen haltar som Zeb Macahan, eller som en speedwayåkare med släpsko, så är det en fjäder i hatten att Piraterna, slagpåse under pandemin, toppar listan på sidan 546 på text-tv.
Med den här starten luktar det slutspel lång väg, även om vi ska komma ihåg att Motalalaget inte vunnit något borta än och att det stundar svåra bortaresor till Eskilstuna och Gislaved de två kommande tisdagarna. Där kan Piraterna komma ned på jorden rejält, men den dagen den sorgen. Nu tycker jag att alla förare, ledare och eldsjälar i sina nya blågula vårjackor ska njuta i stunden över en kanonstart på säsongen. "Helt suveränt", som styrelsens Ulf Gunnarsson beskrev det halvtimmen efter matchslut mot Rospiggarna. Han log som jag sällan sett honom le förut.
Nytändning är ordet den här våren. För Piraternas del pirrar det inte bara uppe på Duntebergets motorstadion, belägen en bit utanför centrum ut mot Vinnerstad. Nej, det verkar som att Motalaklubben gör allvar av sin strävan att ta sig in mot city igen. Något som behövs för publikintresset.
Då snackar jag inte bara om att förare bor över på hotell och tar turistdagar i Motala ihop med familjen, och att förare pratar väl om bygden i allmänhet. Nej, jag menar att Piratloggan återigen härjar i vimlet, uppsatt på stag utanför butiker som på guldårens tid och vi har nu också sett Piratvästen på gubben i idrottsrondellen. Speedwayen tar plats igen i stan.
Säsongsbästa trodde Daniel Davidsson på, men det blev inte riktigt så med en publiksiffra på 1 099 personer. Kanske beroende på ett mer långväga bortalag än mot Dackarna i premiären (1 215). Men åskådarantalet går långsamt uppåt.
Apropå nytändning så låter det positivt om speedway i hela länet. I Linköping hottas gamla VM-banan på Sviestad upp med partävling snart, som uppladdning inför SM-finalen i juni.
I Norrköping säger lagledaren för Vargarna, Peter Jansson som också coachar Rospiggarna, att Vargarna minsann tänker vara tillbaka i elitserien om två år. Det betyder härliga derbyn med mycket prestige. Man minns ju bilköerna där ute vid flygplatsen i Norrköping inför matcherna för tiotalet år sedan. "Det finns mycket kul att hoppas på i Östergötland", sade Jansson som menade att både Motala och Norrköping skulle må bra av ett lag i Linköping igen.