Oftast när jag är på ishockey i Karlstad (jag är sällan här för annat) och ska stanna över natten brukar jag ställa bilen på hotellet inne i stan och ta några kilometers naturskön promenad längs Klarälven till arenan. Brukar vara rätt lagom som uppladdning och nedvarvning. Nu gick jag på vägen dit och funderade över om LHC kunde ha fått möta stjärnspäckade guldfavoriten i ett mer ogynnsamt läge. Stor chans att vända en negativ trend efter förluster och garanterat uppretat efter 3–5 mot Djurgården häromsistens.
Men det är inte alltid det blir som man tror sig i idrottens underbara värld.
Det blev precis tvärtom.
Om Färjestad såg skakigt och skadeskjutet ut svarade LHC för säsongens hittills vassaste insats. Dubbla mål i fem mot fyra (bara en sådan sak), hårt jobb, kreativt framåt och stabilt bakåt. Inte så ofta det ser så kontrollerat ut när det ska spelas på ledning. LHC bockade av det mesta på listan ”så vinner du matcher” och nu gäller att se till att göra det igen och igen och igen.
Var det något jag gillade så var det skärpan och farten i passningarna. Det ger direkt ett högre tempo och mer tid på offensivt territorium. Applåd också för coachningen, som hela tiden var vaken och skärpt när det mixtrades en hel del.
Bästa exemplet:
Broc Little och Markus Ljungh utgick ånyo från olika kedjor, men var ändå på isen tillsammans vid de tre första målen. Ska det bli seger krävs mer eller mindre maximala insatser och att de som ska vara bäst också är det.
Stjärnorna har fått fart på produktionen och det är förstås vad LHC behöver. Framförallt Ljungh har fått en del skit under hösten, men på 17 matcher är nu centerstjärnan uppe på tolv poäng och plus fyra i den statistiken. Inte minst det sistnämnda är starka papper med så mycket speltid i ett bottenlag.