Satt i stenåldersbyggnaden Solnahallen med laptopen i knäet och tänkte såga arrangemanget. För det är verkligen inte okej att det enda laget från Sveriges huvudstad, i högsta serien, i en av våra största lagsporter, inte kan bjuda spelare och publik på bättre förutsättningar. Parkettgolvet är sämre än i mitt vardagsrumsgolv och omgivningen får minnet att rusa till tidigt 80-tal. Bara en sak som att våra pressplatser bestod av en sittplatsbiljett utan el. Heja!
Nej, nu blev det alldeles för många tecken om AIK och Solna. Jag vill ju hellre hylla Linköping IBK. För insatsen mot allmänna idrottsklubben var en ny styrkedemonstration på bortaplan denna höst. AIK, som haft en usel inledning på säsongen, ställde upp med en ultradefensiv 2-2-1-uppställning. Ett lågt försvarsspel som Libk effektivt lirkade sig förbi i den första perioden och fixade en ledning som laget aldrig egentligen var nära att släppa. Bortsett en stirrig period i tredje perioden var det självklart och resolut från den tunga lagmaskinen.
Linköping spelar ingen publikfriande innebandy på bortagolv, det ska de inte anklagas för. Men det tålamod och den bredd som finns hos serieledaren måste sätta skräck hos alla lag.
Jag tippade innan seriestart att Libk skulle nå SM-semifinal. Det finns absolut ingen anledning att revidera det. Möjligen att stryka semi.