Ibland är det inte så dumt att lyssna på Stefan Schwarz. En vinnarskalle som aldrig lät snacket gå förrän jobbet var gjort. Minns ni VM 1994, när någon undrade hur han skulle tackla 40-gradiga värmen?
– Äh, vi har inte kommit hit för att känna efter hur varmt det är.
Exakt så känner jag när den allsvenska damfotbollen till slut drar igång till helgen.
– Äh, vi har inte kommit hit för att känna efter hur tufft det är.
Hur många gånger under denna märkliga vår där coronapandemin lagt sig som en våt filt över en hel värld har man inte hört att det blir så tufft och så mycket matcher och så mycket resande och jag vet inte allt? Verkligheten är som den är. Det är bara att gilla läget, för alternativet hade varit att inte spela alls och det hade varit betydligt värre.
Visst, det blir ingen sommarsemester för slitna spelare och det kan så klart påverka. Men när jag ser det allsvenska schemat är min känsla att det faktiskt inte alls ser så komprimerat ut.
Några veckor med dubbla matcher, men annars bara en i veckan och. . .ja, det borde inte vara några problem alls för idrottare på elitnivå Jag hoppas verkligen inte att det blir något gnäll över det. Läste häromdagen en intervju med IFK Göteborgs Tobias Sana som uttryckte det väldigt bra:
”Det är det här man brinner för. Man har väntat så länge på matcher. Nu ska jag inte säga att det här är belastande. Vi älskar att spela fotboll. Det är lika för alla och inget att gnälla om!”
Mer sånt.
Tack.
I mitt allsvenska tips här intill har jag placerat Linköpings FC som trea. Med tanke på vilka spelare som har försvunnit låter det möjligen som ett omöjligt uppdrag.
Men tänk, jag tror inte det.
Efter två mer eller mindre misslyckade säsonger är inte det här laget byggt för att vinna guld – hamnar inte Rosengård och Göteborg topp två vore det ett ruskigt underbetyg – men byggt för att vända en negativ trend. LFC är svårtippat, men jag är rätt säker på att man mår bra av mer fokus på lag än jag. Tillsammans är vi starka som en annan klubb i närområdet brukar uttrycka det.
Skadedrabbade Nilla Fischer och Lina Hurtig får inte missa för många matcher för truppen är fortsatt relativt tunn, men det är den å andra sidan nästan överallt. Frida Leonhardsen Maanum kan bli en av seriens bästa spelare, av nyförvärv som Cajsa Andersson och Petra Johansson vet vad du får, av Olga Ahtinen kan du få mer än vad många tror och av Uchenna Kanu kan det om några veckor komma en del mål. Tror jag.
Bergstens tips
Så slutar allsvenskan:
1 Rosengård
Ska erkännas att jag övervägt att placera Göteborg högst upp, men efter moget övervägande står jag fast vid nytt guldjubel i Malmö. Där finns en rutin av att vinna som kan bli viktig. Oroande med sena skador på bland andra Caroline Seger, för truppen är rätt tunn. Även här.
2 Göteborg
En del tunga avbräck (Beata Kollmats skadad, Elin Rubensson gravid), men ändå försäsongens vinnare med starka resultat och starka värvningar med Stina Blackstenius i spetsen. Känns lite som nu eller aldrig i Göteborg. Bolltryggt och stjärnfyllt lag.
3 Linköping
Möjligt att det är en för hög placering, men många lag kan ta tredjeplatsen och nya LFC är definitivt ett av dem. Frågetecken finns, det får inte bli för mycket skador, men med hyfsat ordinarie elva finns kvalitet och jag tror att det kan passa att slå ur underläge.
4 Kristianstad
Att mångåriga tränaren Elísabet Gunnarsdóttir drabbats av bältros kan förstås påverka laget negativt i säsongsstarten. Här finns en relativt sett bred trupp och det kan bli viktigt när matcherna kommer tätare än vanligt. Stark värvning av Elise Kellond-Knight från Australien.
5 Eskilstuna
Har inte slutat sämre än sexa de senaste fem åren och det borde bli övre halvan även i år. Avslutade starkt förra säsongen och bygger vidare med till stora delar samma lag, men utan rutinerade Petra Johansson och Lisa Dahlqvist. Kan Anna Oscarsson lyfta efter flytten?
6 Vittsjö
Fjolårets skrällag placeras högre upp av de allra flesta, men blir inte av med magkänslan att ett tuffare år kan vänta. Så får det bli. Ytterligare ett lag med tunn trupp. Sen och olycklig skada på Tove Almqvist och det ser ut som att fler viktiga spelare saknas till en början.
7 Piteå
Om det inte varit för att de fått slita med sina många långa resor hade jag nog satt guldlaget från 2018 högre upp. Inget fel på grundstommen, men bygger nytt och tappen av Cajsa Andersson, Madelen Janogy, Ronja Aronsson och June Pedersen borde rimligen märkas.
8 Örebro
Åtta i fjol och hamnar någonstans där även nu. För bra för att åka ur, för dåligt för övre halvan. Osäkert vad som händer med amerikanska anfallaren Heather Williams, om hon kommer tillbaka eller inte. Emma Kullberg (till Göteborg) lämnar ett hål efter sig.
9 Djurgården
För några år sedan såg jag Hannah Wilkinson imponera stort mot LFC. Då var anfallaren i Vittsjö, nu är hon ny i Djurgården. Skadedrabbad, men i form är hon vass. Risken finns för bottenstrid. Utan Mia Jalkerud måste Olivia Schough ta ett ännu större ansvar.
10 Växjö
Hade det tufft redan förra året och utan Anna Anvegård och Jelena Cankovic blev det en svår höst. Långtidsskadan på Elin Karlsson kom dessutom ytterst olägligt. Det läckte en del bakåt i fjol, så där finns en osäkerhet. Och frågan är vem som ska göra målen åt andra hållet?
11 Umeå
Efter viss tvekan tippar jag Umeå ur. Klassikern är tillbaka i allsvenskan och kommer till spel med ett ungt lag, som säkert mått bra av Lisa Dahlqvists återkomst. Håller hon fortfarande? Sarah Mellouk är en spännande spelare på mittfältet. Får liksom Piteå tufft reseschema.
12 Uppsala
Målvakten Emma Holmgren var bra i Linköping i fjol och jag skulle säga att hon måste vara ännu bättre nu. Och hur många mål kan Cassandra Korhonen göra i högsta serien? Tittar du på truppen är det svårt att se att något annat än att nykomlingen hamnar i botten.