Det är rätt många år sedan nu. Svenska fotbollslandslaget har just förlorat en viktig kvalmatch mot Frankrike i Paris och tv-intervjuaren Agne Jälevik inleder eftersnacket med förbundskapten Tommy Svensson med att säga – grattis.
Hm.
En klassiker i intervjuandets ädla konst.
Efter fem raka vinster förlorade nu LHC mot Skellefteå, så jag ska så klart inte säga grattis.
Däremot.
Bra jobbat.
Nu tror jag mer på er.
Gick till Saab arena med vetskapen om att 16 av 21 inspelade poäng var en utmärkt start, men med en känsla av att detta lag ännu inte testats fullt ut. Två av vinsterna mot Modo. HV skadedrabbat värre och i fritt fall. Malmö var osedvanligt blekt senast. Så var det inte för tidigt att dra några långtgående slutsatser?
Nu blev det förlust och det kan möjligen tyckas en aning märkligt att då lämna Mr Bister bakom sig, men som assisterande LHC-tränaren Klas Östman uttryckte det på presskonferensen efteråt:
– Nu blev vi blev testade på ett sätt som vi inte blivit tidigare under säsongen.
Så var det.
Skellefteå spelade som Skellefteå spelade med bra fart och intensitet. LHC? Spelade som LHC vill spela. På ungefär samma sätt. Visst syntes att gästerna var något mer bekväma med det höga tempot, men LHC är på rätt väg. Det blev bara en poäng, men det var mycket som var bra (och så klart en del som var sämre, men det tar vi en annan gång).
SHL-höstens bästa match med LHC inblandat? Absolut.
När jag gick hem hade känslan att ”jo, det kan faktiskt bli en topplats i vinter” växt sig starkare.
Det är alltid svårt att veta hur tankarna går hos disciplinnämnden, men inte minst med tanke på vad som hänt tidigare i höst är det självklart att det blir ett kännbart straff för Jimmie Ericsson för fula tacklingen på Garrett Roe.
Det måste bli det för att markera.
Igen.
Självklart gick inte Ericsson in för att skada och jag tyckte att hela situationen påminde ganska mycket om det som hände när LHC:s Sebastian Karlsson lika olyckligt körde över Magnus Kahnberg i Scandinavium för några år sedan. Men det är faktiskt så att man kan fördöma handlingen, utan att för den skull tycka att människan som utför den är en idiot.
Så var det då. Så är det nu.
Medvetet eller omedvetet våld mot huvudet är, och har varit, ishockeyns gissel och det har varit en höst där det knappt gått en SHL-omgång förrän det diskuteras tacklingar och avstängningar.
– Det är jättetråkigt när sådant här sker. Det är otäckt för killarna som blir drabbade, och för deras familjer. De kanske har en man eller pappa som blir liggande och som sen inte kan leva ett normalt liv, sa domaren Mikael Nord efteråt.
Tuffare straff? Bra. Problemet är att det bara går fortare och fortare på isen och att det inte går att skydda sig mot allt. Det skulle inte hjälpa om det så blev hundra matchers avstängning. Otäcka situationer skulle uppstå ändå.