Det har varit en allmänt stökig höst, sa Klas Östman när vi pratade häromdagen. Frågar ni mig så tror jag att LHC-tränaren längtar efter andra problem.
Angenäma problem.
Med alla spelare hela och friska – om det nu händer – har LHC ett lag som man inte har haft på ett tag. Det ökar också kraven på tränaren. Utöver att hitta rätt upplägg och taktik måste han också hålla alla på humör och göra sina val i en tuffare konkurrens. Alla vill spela, men alla kan och ska inte spela lika mycket.
Med skadefri trupp kommer det att vara bra spelare som till och med hamnar på läktaren.
Fast till omstarten mot HV på annandagen är sex mer eller mindre tunga spelare borta. Därför var det mer eller mindre nödvändigt att värva dubbelt finskt i Jasse Ikonen och Petrus Palmu.
Den förre var på väg till allsvenskan när LHC slog till och vad gäller Palmu håller jag med om att det var en för bra chans för att inte ta. Vass målskytt i Finland, rimligen revanschsugen efter en flopphöst och säkerligen inte allt för dyr när Örebro till varje pris ville bli av med forwarden.
En poäng per match i finska ligan är inget du skojar bort, även om SHL så klart är betydligt tuffare.
Jag vet att planen är att spela Ty Rattie, Markus Ljungh och Christoffer Ehn i en tänkt förstakedja. När Broc Little är tillbaka ska han säkert in med Patrick Russell och Sebastian Strandberg eller Ben Maxwell. Linan med Henrik Törnqvist, Filip Bystedt och nu skadade Markus Hännikäinen har rent av varit genomgående vassast på slutet.
Någonstans i den blandningen ska också Petrus Palmu beredas plats i en offensiv roll. Och då har vi inte ens nämnt Vilmos Gallo och Arvid Costmar som båda gjort starka höstar. När, eller möjligen om, alla kommer tillbaka i speldugligt skick får tränatstaben att få en del att tänka på.
Det har de säkert inget emot.
I det läge där LHC – och flera andra lag för den delen – befinner sig ska det vara en fördel med många som konkurrerar om platserna. Det gäller att hela tiden göra vad som krävs och jobbet fullt ut. Det finns absolut inget utrymme för att slappna av eller trampa i någon otäck bristande ödmjukhets-fälla.
69 poäng krävdes för slutspel i fjol (LHC hade det också, men för dålig målskillnad) och det kommer säkert att krävas minst lika mycket den här gången. Men säg 70 då. Det viktigaste återstår, men med 36 poäng är LHC på väg.
Det har varit en klart godkänd höst och julskinkan kan intas med god sinnesstämning.