Det var i somras som kollega Rebecca Candevi och jag besökte Roger Ekström i huset i natursköna Arkösund. LHC-ordföranden styrde med van hand båten ut i havsbandet och jag minns att han sa:
– Under de senaste åren har vi egentligen inte alls kunnat förstärka laget under pågående säsong. Det kan vi nu. Om det skulle behövas.
Nu sitter jag i det som tidigare hette Gavlerinken, har just sett Linköping HC göra en tung och moralstark vändning mot Brynäs och tänker att det verkligen har behövts. Det har varit en lång vandring i mörker och även om det så klart skulle vara kul med slutspel, känns det efter en säsong som den här ännu viktigare att undvika kval.
Det känns helt klart nu – men utan nödvändiga förstärkningar under vintern hade läget varit ett annat.
Jag vågar lova det.
Sanningen är att LHC gick in i säsongen med en trupp som var i nivå med Leksands. Utan nödvändiga förstärkningar som Sam Lofquist, Adam Helewka, Jarno Kärkki, Jonas Junland och Nichlas Hardt hade det aldrig lyft som det ändå har gjort. För att inte tala om hur mycket Broc Little har betytt med sin närvaro och sina mål.
Nu var det ovannämnde Lofquist som klev fram som den stora hjälten. Jag gillar verkligen svenskamerikanen, som kommit in med mycket attityd och inte minst sett obekymrad ut när många känt tung press. Oftast med leende på läpparna och med en skön distans till allvaret.
Jag tror att det här laget mått väldigt bra av det.
Om vi utgår från att LHC spelar i högsta serien även till hösten, och det kan vi som sagt göra, är det upp till bevis för general managern Niklas Persson att bygga ett lag som står sig bättre från start. Det är ingen avundsvärd uppgift att hitta spelare av högsta klass (det är det som behövs) till ett lag som halkat efter och de senaste åren fastnat på nedre halvan.
På backsidan finns drömvärvningar med LHC-anknytning, som Gustav Forsling och Klas Dahlbeck, men bland forwards finns inte lika många och potentiella hemvändare. Det kommer att kosta att bygga nytt och starkare, men det måste få kosta om LHC sakta men säkert ska närma sig i toppen igen och ytterligare öka det trots svajiga resultat nyväckta intresset.
Och på tal om pengar:
Vita Hästen har gjort det riktigt bra i vinter, men nu kommer larmrapporter från andra sidan kanalen om att fem miljoner saknas och att elitlicensen är i fara. Jag förstår att det är en tuff verklighet att befinna sig i skuggan av SHL:s tunga tv-pengar, men hur sjutton kan man låta det gå så långt? Igen?
Många hockeyallsvenska klubbar slåss mot mer eller mindre hopplösa krav på eget kapital, men jag kan inte låta bli att fundera över hur det alldeles för ofta verkar vara en liga med ekonomisk aningslöshet.