Det gör ont när drömmar dör och även om det inte var många som trodde på något annat än att Arsenal skulle vara för bra smärtade det förstås med 0–3-förlusten i Champions league.
LFC skapade definitivt lägen för att göra mål och gjorde ganska mycket som var bra.
Problemet?
Det var inte bra nog inför 7 805 åskådare.
Arsenal? Gjorde vad som behövdes för att vinna – och lite till. Ingen kan säga annat än att bästa laget vann. "Vi vinner kanske en match av tio match mot Arsenal", sa lagkaptenen Emma Lennartsson när vi surrade häromdagen och...ja, ungefär så är det nog. Nu väntar match om tredje pris på lördag och med nationella rankingpoäng på spel känns det som den betyder mer för Sverige än för LFC.
LFC fick som väntat springa mycket utan boll, men förmådde inte tillräckligt ofta göra det tillräckligt bra med den när tillfälle trots allt gavs. Cathinka Tandberg gjorde mycket nytta och var stark som bollmottagare, men utöver Stina Lennartssons kvicka men för ofta felriktade passningsfötter till höger hade det inte varit fel med lite mer djupledskraft centralt.
Ändå blev det oväntat mycket chanser i andra halvlek med lägen för Saori Takarada, Yuka Momiki och Cathinka Tandberg.
LFC låg lågt, höll laget kompakt och täppte till i mitten. Skulle Arsenal komma fram så var det på kanterna. LFC-defensiven var länge tät och utöver tidiga straffmissen (eller räddningen av Cajsa Andersson om ni så vill) blev det mest ett antal skott utifrån före paus.
Det gällde att hålla ut för att det skulle komma Arsenal-nerver med i bilden, men så tog det inte lång tid förrän Caitlin Foord spräckte nollan och sedan avgjorde jättefavoriten mot slutet med mål av LFC-bekantingarna Lina Hurtig och Stina Blackstenius. Det är så det ofta brukar vara med storlag.
Sådana här matcher gör det också tydligt hur Linköping FC, och svensk damfotboll överhuvudtaget, behöver kaxa till sig även utanför planen. Vad jag hör fick klubben runt 350 000 kronor för att släppa lagkaptenen och nyckelspelaren Olga Ahtinen till Tottenham.
Det är naturligtvis för dåligt.
För en engelsk storklubb är det bara kaffepengar.
Vad tror ni att det kostar att värva in en ersättare?
Om jag fattade rätt fanns en klausul inskriven med en fastställd summa i kontraktet och även det är något som svenska klubbar behöver komma ifrån. Ibland kan det faktiskt vara bättre att säga nej till en spelare som kräver klausuler hit och dit.
Damfotbollen blir allt mer global och professionell. Storklubbarna kommer att fortsätta att plocka de spelare de vill ha, vilket gör att Sverige hamnat i ett annat läge. Damallsvenskan blir mer av ett steg på vägen, där unga spelare utvecklas och då måste klubbarna få betalt när de drar.
Man kan tycka att det är hopplöst, man kan tycka att det alltid varit så och man kan tycka att störst går först – men bara för det kan man inte lägga sig platt och acceptera samma taskiga uppgörelser som tidigare.
Ska spelare släppas till större klubbar ska de betala mer än småsummor för det.
Punkt.
Det kan till och med vara en fråga om överlevnad för LFC & Co.
Till sist 1: borde inte Michaela Abam ha fått komma in för att få till mer spets framåt? Jag tycker ju det.
Till sist 2: vem kläckte idén att pumpa ut pepplåtar i högtalarna när Arsenal gjorde mål?
Till sist 3: det var ju kul att så många Arsenal-supportrar kom till Bilbörsen arena. Synd bara att det knappt hördes att de var där förrän det var slut.