På vägen ned till Karlskrona stannade jag till för att äta och passade på att kolla igenom diverse tidningar. Läste bland annat vad Roger Melin i Aftonbladet sa om Brynäs halvdana start på säsongen.
"Vi har inte spelat bra och inte gjort oss själva jobbiga att möta. Tummat på detaljer och inte varit noggranna. Spelarna måste bli mer ödmjuka och förstå vad som krävs. Det känns som många tror man kan vinna matcher utan att jobba fullt ut och vara noggranna. Det funkar inte så på den här nivån."
Så sa Melin.
Det hade kunnat vara Dan Tangnes, kollegan i LHC, som sa det efter insatsen i Karlskrona.
Den var för dålig och ett klart steg i fel riktning.
Ibland, eller snarare påfallande ofta, måste du vara beredd att skita ned dig för att vinna och LHC var inte det. Målen görs nio gånger av tio framför mål. Inte i hörnen. Hörde att Mathis Olimb efter första perioden sa att "det var för ärligt, öppet och naivt" och det låg mycket i det. Det kändes inte kompakt nog, vare sig framåt eller bakåt, och jag tycker att tränar-Tangnes borde ha gjort om i kedjorna och matchat hårdare redan efter andra perioden.
Precis som förra säsongen väntade Karlskrona på misstagen – och tog vara på det som bjöds. Det är så de spelar. Det krävs ingen hockey-Einstein för att inse det. LHC gick rakt i fällan. Hade mycket av pucken, men det är som bekant ingen merit om du mest håller till på utsidan och inte gör tillräckligt av innehavet. 2–4 mot tippade bottenlaget var en smäll som kändes.
Den borde i alla fall göra det.
Sådana här matcher ska vinnas för att hitta upp på säker slutspelsmark, oavsett om vi skriver omgång 5 eller 45. LHC körde huvudet i väggen och saknade fart, konsekvens och desperation för att bryta igenom den blekingska köttmuren.
Bästa laget vann.
Inget snack.
Nu blir det ytterst viktigt att avsluta veckan med poäng, allra helst tre, i Luleå på lördag.