Linköpings HC hade kunnat spela till i morgon bitti mot Luleå. Det hade inte haft någon betydelse. Det hade inte blivit mål ändå. Rödklädda hemmaspelare gav ineffektiviteten ett ansikte, gjorde Gustavsson till ett monster (!) i andra målet och efter två raka vinster blev det 0–2 mot Luleå och tvärstopp i jakten på en topplats.
Nollat på hemmaplan är underkänt.
Punkt.
Oavsett motstånd, oavsett målvakt och oavsett hur det sett ut.
Det är inte bra nog.
När Sebastian Karlsson tidigt i helt öppet läge inte avslutade bättre än att Filip Gustavsson kunde rädda var det som att det satte tonen för hela matchen. Man kan prata om tillfälligheter, men det är så klart inte bara tillfälligheter att motståndarmålvakter ofta är bra mot just LHC.
Att det för ofta saknas spets har ni hört förut.
Att det för ofta är för ojämnt?
Det också.
Jag kan tänka mig att det den här gången var ungefär som att sätta sig i bilen och dra iväg med för lite bensin i tanken. Du kör och kör, nonchalerar mer eller mindre omedvetet det som visas på bensinmätaren framför dig, och hoppas att det ska räcka hela vägen.
Och så tar det stopp.
Fan också.
Soppatorsk.
Så kändes det stundtals nu också.
Ungefär på samma sätt som när LHC vann uppe i Gävle i torsdags.
Fast tvärtom (och med undantaget att Brynäs den gången knappt skapade några chanser).
Som Klas Östman, assisterande tränaren, uttryckte det på presskonferensen efteråt:
– Vi var nästan där, men var helt enkelt inte tillräckligt bra.
Se där, matchen sammanfattad i elva ord, ett talstreck, ett kommatecken och en punkt.
Visst, det var ett antal chanser som kunde och borde ha gett utdelning, men utebliven skärpa kan utöver bristande skicklighet också bero på trötthet. I ben och huvud. Med intensivt matchschema blir det då och då rätt tydligt. Samtidigt ska sägas att Luleå gjorde det svårt, täckte skott med samtliga kroppsdelar och det som blev över tog Gustavsson hand om.
På läktaren intill mig satt Tomas Montén och log när han såg hur Luleåmålvakten svarade för den ena vassa paraden efter den andra. Med 19-åringen i målet och Montén i båset tog Sverige medalj i junior-VM nyligen. Isac Lundeström var med då också och var nu den som spräckte nollan i Saab arena.
Det var två öppna LHC-lägen nästan direkt, men så åkte Mathis Olimb ut och i stället för 1–0 blev det 0–1. Einar Emanuelsson låg bakom den fullträffen och spelade senare i första perioden även fram Robin Kovacs till 0–2.
Luleå fick sin ledning, kunde spela effektivt på den och LHC körde huvudet i väggen.
Och att så tidigt och så lättvindigt hamna i underläge. . . ja, det är inte bra nog.
Det heller.