Förluster borta mot Djurgården, Frölunda, Luleå och HV 71 är en sak och på sitt sätt inte så mycket att oroa sig över. Men på det här sättet – utan att egentligen ha varit i närheten vare sig i Stockholm, Göteborg, Luleå eller Jönköping?

Svaret på frågan om det här spelet håller för Linköping HC är lika givet som det på frågan om björnen skiter i skogen.

Ja, det gör den. 

Nej, det här håller inte.

Inte alls.

En taskig start kan hända, men under 2019 har nu bara sex av 37 matcher vunnits under ordinarie tid. Man kan säga att det är en ny säsong, men problemet är ju att det ser ut som den gamla. Ett par misstag, ett par mål i baken och all struktur försvinner. Antingen behöver Bert Robertsson, tränaren, komma med något nytt eller också måste spelarna lyssna bättre och göra det de ska. Robertsson & Co kommer inte heller helt undan kritik. Jag kan tycka att mer borde ha gjorts med kedjorna för att väcka det lag som uppenbarligen inte var tillräckligt vaket när raset kom i andra perioden.

Nu blev det 0–5-förlust i rivalmötet och LHC var så sårbart och känsligt för motgång att det nästan gjorde ont att titta. En del offensivt puckinnehav spelar ingen roll om du inte gör något av det och bakåt. . . tja, vad ska man säga? LHC vek ned sig och första baklängesmålet sa rätt mycket. Billig utvisning för Eddie Larsson, obefintligt försvarsspel av Adam Ginning och skott förbi en skymd Jonas Gustavsson. 

HV hade inte gjort mer än tre mål i någon match tidigare. Nu blev det fem. HV hade gjort ett mål i fem mot fyra tidigare. Nu blev det tre. Sa rätt mycket om det mesta. Det också. LHC var snällt och myspysigt framför eget mål och attackerade inte tillräckligt åt andra hållet heller. Någon omtalad passion såg vi inte skymten av.

Små misstag får ännu större stora konsekvenser när det inte finns någon målvakt som kan rädda upp dem och den här gången förmådde inte Jonas Gustavsson att göra det. Samtidigt storspelade Jonas Gunnarsson på andra sidan när så behövdes. Vilket möjligen också kan ha berott på skotten han fick emot sig.

Konsekvens, stabilitet och ledarskap är tre egenskaper som kännetecknar framgångsrika lag – och som LHC inte visade något av nu och visat för lite av tidigare. Det hade varit en sak om man känt att ”äh, det är bara tidigt på säsongen och här finns många spelare med bevisad kapacitet, så vänta bara till det lossnar, då kommer det att hända grejer”. 

Men. . . nej, jag känner inte riktigt så. 

LHC-fansen får hoppas att jag som många gånger tidigare har fel.