Skiter björnen i skogen? Håller det här spelet för LHC?
Svaret är ungefär lika givet på båda frågorna.
Det är inte fel att det verkligen satsas på ett eget spel. Men inte till vilket pris som helst. ”Behöver inte vara fel med en stenhård jävla icing”, sa en frustrerad Niklas Persson i pausintervjun i C more och det är fullständigt omöjligt att inte hålla med.
Jag hoppas att LHC-tränarna också gör det – och förmedlar det. Dan Tangnes & Co har ett ansvar att hitta en lösning på problematiken. Spela gärna, men gör det i rätt lägen och inte när det faktiskt inte går. Spela inte upp i mitten om det är stängt där. Kasta inte iväg puckar på chans. Det är inte modigt. Det är bara övermodigt. Och dumdristigt.
Är det inte just det som ishockeyn och mycket annat väldigt ofta handlar om? Att hitta rätt balans. Mellan svårt och enkelt. Mellan framåt och bakåt. Mellan mod och övermod.
Alla visste att ett skadeskjutet och utskällt Frölunda skulle komma ut och jaga allt som rörde sig. LHC klarade inte av att hantera det och att spela i den höga fart som krävdes. Spelarna såg så länge det inte var avgjort mindre och mindre ut och blev mer och mer utspridda. Det är inte första gången i höst som det sett ut på det sättet och frågan är om det här laget, de här spelarna, fixar det tempo som krävs för att nå den placering som vi var många som trodde på för någon dryg månad sedan.
Det har inte sett så ut.
En ishockeymatch i SHL är numera lika mycket en skridskotävling och där har LHC en resa att göra.
Konsekvens och stabilitet är två andra egenskaper som kännetecknar framgångsrika lag – och som saknats under hösten. En sak att vara bra och tycka att allt är bra när solen skiner och Rögle står för motståndet, något helt annat att vara bekväm och klara av det när det som vanligt blåser och regnar i Göteborg.
En förlust borta mot Frölunda är inget att oroa sig över. Men sättet borde oroa betydligt mer.
Då och då under hösten har jag också funderat på om det är något som fattas när det gäller dynamik och ledarskap. Kan inte sätta fingret på exakt vad eller någon specifik situation, men blir inte riktigt av med känslan. Vem leder laget när det som nu blåser emot? Vem ryter i när det är för dåligt? Hur många är det som verkligen tar ansvar med pucken?
Jag var redan i somras inne på att det mer än något annat saknades en tung defensivback och så känns det fortfarande. Utan att veta exakt hur många tusenlappar som finns kvar på kontot är det absolut så att just den typen av förstärkningar skulle behövas. Samtidigt antar jag att rådande publiktapp betyder att det finns mindre av ekonomiskt handlingsutrymme.
Ser inget vidare ut.
Där heller.