Det sägs att män inte kan göra, eller ens tänka, två saker samtidigt. Men under våren har jag, samtidigt som jag förundrats över mångåriga topplagets usla start, tänkt att "ah, det är i alla fall ingen risk för nedflyttningsstrid”. Det är LFC för bra och några andra lag för dåliga för.
Nu, efter 3–0 mot enpoängaren Trelleborg, känner jag mig än mer övertygad om det.
Visst, det kommer ytterligare viktiga matcher framöver och det är alldeles för tidigt att slå fast att det har vänt, men med tanke på vårens kompakta mörker skulle jag säga att vinsten på klassiska Vångavallen var säsongens hittills viktigaste (det har inte blivit så många).
Nu gäller det att göra det igen och igen.
Närmast mot Piteå redan på torsdag.
Strunt samma hur det såg ut (och stundtals såg det inte så dumt ut). Hårt kritiserade Rafael Roldan gjorde allt för att förvilla motståndet och efter en trevande start hittades också rätt med den nya 4–2–3–1-formationen. Inte minst såg det mer rörligt och kreativt ut med fler spelare delaktiga i offensiven.
Elitidrott är en resultatbaserad verksamhet och frågan är ändå om inte tränarens dagar i klubben hade varit räknade vid en ny förlust. Möjligen väl hårdraget, men man skulle nästan kunna säga att han räddade sitt eget jobb.
Cathinka Tandberg spräckte nollan och gissa om hon har längtat. Första allsvenska målet i år och det första sedan 8–0 mot IFK Göteborg i mitten av mars. Det är nästan tre månader sedan nu. En målskytt som inte gör mål mår inget vidare och det har nästan gått att ta på hennes frustration under våren.
Jag har länge skrivit att det är en nyckel att få norska jättetalangen mer involverad och nu sattes hon ofta i bra lägen och inte bara längre upp och med ändalykten mot motståndarmålet.
Det borde ha blivit ett par mål till.
Nu stod jumbon för motståndet och vi kan definitivt diskutera defensiven, men med tanke på tidigare torftighet framåt fanns mycket positivt att ta med i bussen från Skåne. Med Irene Dirdal, Michelle de Jongh och Cornelia Kapocs som rörlig trio bakom Tandberg och offensiva ytterbackar gav det ett annat tryck framåt. de Jongh fick chansen på sin favoritposition och var bäst på plan.
En sak till: trodde ni att Cajsa Andersson, målvakten, blev skadad när hon i första halvlek skickade bollen till inkast och satte sig i gräset för att få behandling?
Det blev hon inte.
Men Alva Selerud behövde byta skor.
I matcher som måste vinnas är nästan alla medel tillåtna.