Nya miljoner ska ta Linköping HC tillbaka dit där klubben vill vara (men inte varit på länge) och nu finns inget utrymme för ett nytt misslyckande. Vare sig sportsligt eller ekonomiskt.
Roade mig häromdagen med att titta på klubbarnas resultat för gångna verksamhetsåret. Jag vet att siffror kan friseras till, men för de allra flesta är det kul läsning (21 miljoner plus för Frölunda!) och om SHL-hockeyn stundtals varit en förlustaffär är det nu svarta siffror nästan överallt.
Nästan överallt.
Inte i Timrå – och inte i Linköping.
Det måste till en skärpning. Det går inte att fortsätta så här.
Då får LHC om några år inte ens vara med.
Det finns absolut förmildrande omständigheter. Inte minst kom pandemin och slog med än mer brutal kraft mot de svagaste. Nu var det på väg mot efterlängtat plus, men så försvann publiken från några heta och utsålda hemmamatcher och slutspelet missades igen.
Den här gången med snudd på minsta möjliga marginal, men det hjälper ju inte.
Så många år utan slutspel är ett misslyckande. Så många år utan svarta siffror är ett misslyckande.
Välvilliga mecenater går, som vi senast berättade om häromdagen, in med 30 miljoner under tre år och utan en sådan lösning hade LHC varit chanslöst. Pengar pratar och påfallande ofta finns en korrelation mellan pengar och poäng. Bra spelare kostar, de allra bästa allra mest, och utan bra spelare vinner du inte tillräckligt mycket.
För att tjäna pengar måste du vinna.
Så enkelt är det.
Det gäller oavsett om du kommer från Linköping, Stockholm eller Ängelholm. Och LHC har inte vunnit tillräckligt mycket på ganska länge nu. SHL-placeringarna de fyra senaste åren, 12–11–12-11, talar sitt tydliga språk.
Nu kommer Christer Trägårdh in som ordförande och måste tillsammans med en delvis ny styrelse få ordning på egna kapitalet. Kan tolv av fjorton klubbar gå plus måste man kunna kräva mer även av LHC. Får dessutom Tillväxtverket rätt och 2,5 miljoner i pandemipengar ska betalas tillbaka – vad jag hör kommer det ta tid innan allt är klart – är det riktigt utsatt läge.
Jag förstår de LHC-are som inte ens vill tänka tanken på vad ett nytt missat slutspel skulle innebära.
Elitidrott handlar om resultat på och utanför isen och LHC har inte lyckats med något av det. Till slut är det styrelsens ansvar. Det har varit en vandring på slak lina och med pandemin i släptåg blev det ännu svårare att hålla balansen.