Skidskytte är spännande. Det tyckte min gamle chef Rooney Jerrevång som skrek så glasrutorna skallrade på hans kontor när Magdalena Forsberg sköt fullt på sista stående och gick mot seger. Efter loppet kom en adrenalinpumpad Rooney ut på redaktionen – konstaterade att det är en "för jävla bra tv-sport det här", gick in på sitt arbetsrum och skrev 2 500 tecken krönika av bara farten.
Sen kom dippen. Fredrik Lindström blev topp tio två gånger per säsong och på damsidan . . . ja, medans norskorna stod i kö för att komma upp på prispallen klippte bildproducenten in Bettan Högberg som gled in på en 68:e plats.
Ingen jaktstart den här gången heller...
Samtidigt var läktarna överfulla i Antholtz och Oberhof och publiken kunde glädjas åt att det faktiskt fanns vinnare från andra länder än Norge och Sverige. Det sägs att skidskytte är enormt mycket större än längdskidåkning i södra Europa och det är inte svårt att förstå. Inga Frida Karlsson-lopp i världen slår en duell mellan Hanna Öberg och Tiril Eckhoff i det sista stående skyttet. Har ni förresten sett längdskidor från valfri sydeuropeisk ort? Någon enstaka utflyttad norrman med kobjällra och vikingahjälm som står och vrålar på Therese Johaug.
Som om hon behöver det. Hon vinner ju ändå.
Nu rider skidskytte-Sverige på en ny enorm framgångsvåg där systrarna Öberg dominerar och där Sebastian Samuelsson är bättre än någonsin. Nu ska man skynda sig hem från helgbestyren för att se Hanna och Elvira, inte Frida och Charlotte Kalla. Samtidigt sitter André Pops i Vinterstudion och gnuggar händerna i sin stickade jultröja – väl medveten om att SVT gjort en superaffär som säkrat skidskytterättigheterna till och med 2026. Visst är det tungt att tappa det mesta av längdskidåkningen till Viasat från och med nästa säsong, men tajmingen är ändå så bra som den kan bli. Framför allt tror jag det räddar Vinterstudions existens.
När SVT spänner musklerna med sin vinteridrott kan Viasat gå hem. Utan att veta någonting om hur upplägget blir framöver kan jag säga att det inte blir lika bra som när Jacob Hård utbrister "det vet i kattsingen" med sprucken röst och en Anders Blomquist som bubblar av entusiasm och iver att få komma till tals. Det blir naturligtvis en saknad att inte höra den superduon lika ofta längre, men samtidigt ser jag fram emot en ännu vassare skidskyttebevakning.
Och ännu mer Björn Ferry.