Före seriestart läste jag en intervju med LHC-tränaren Bert Robertsson.

Han sa:

– Vi ska se till att få fler vinster än förluster. Det kan jag garantera.

5–3 i prestigemötet med HV 71 var synnerligen efterlängtat, men med tanke Robertssons löfte förstår ni att det fortfarande finns mycket att göra. Med femton matcher spelade har det bara blivit fyra vinster, så det krävs en uppryckning modell XXL för att tränaren ska få rätt. 

Nu väntar närmast bortamöte med Rögle i sista matchen före uppehållet och på sitt sätt ett ganska skönt utgångsläge. Abbottarnas gäng har gått starkt och blir så klart favorit, men har mycket folk borta och med en kontrollerad insats finns möjligheter att faktiskt åka dit och stjäla poäng.

Det var ett rejält bakslag mot Växjö nyligen, men jag ser ändå vissa lovande tecken i skyn och har känslan att LHC är på rätt väg. 

Sakta. Men. Säkert.

Nyförvärven som kommit in har spetsat till ett alltför uddlöst lag och jag gillar att de sex offensivt vassaste korten nu placerats i två tänkta toppkedjor. LHC måste göra så för att lyfta. Betydligt mer krävs för att dra några långtgående slutsatser, men ingen kan komma ifrån hur mycket torsdagsvinsten betydde.

Ännu en gång klar ledning.

Ännu en gång tappad ledning – på bara 53 sekunder.

Men för första gången på länge: tre poäng och ett minst sagt efterlängtat trendbrott.

Är det något som bygger moral och självförtroende så är det just den här typen av vinster. Nu gäller det att göra det till en vana. Med tanke på den taffliga starten och läget i tabellen behöver LHC göra det igen och igen och igen.

De flesta du pratar med har under hela hösten pratat om att fortsätta att tro. Att det är det som behövs, att det mer än något annat är det som måste göras för att det ska finnas en chans att vända den negativa trenden. Det är lätt att säga, men hur lätt är det att verkligen tro på det när förlusterna radas upp?

Det kan ta knäcken på vem som helst.

Just därför är det så viktigt med insatser som den här. Dels att orka komma tillbaka med den mentala kappsäck som måste ha känts blytung i slutet av andra perioden och dels att faktiskt spela så uppoffrande och starkt på ledning efter målen av Eddie Larsson och Henrik Törnqvist därefter.

När HV-coachen Stephan Lundh sa så här på presskonferensen efteråt var det snudd på bästa betyg som LHC kunde få: "...och sen försvarade de sig jättebra". Det är inte så många motståndartränare som haft anledning att komma med den typen av komplimanger tidigare i höst.

Så bra där och mer sånt behövs. För skulle bekymren kvarstå under mörka november så behöver definitivt målsättningen ändras. Då har jag svårt att se en topp tio-plats och åttondelsfinal. Då handlar det om att till varje pris undvika plats 13 och 14 och se till att Leksand och Oskarshamn hamnar där i stället. 

Kanon om det blir bättre än så, men då är det bara positivt och en skön bonus.

Som den Mr Bister jag är tror jag fortfarande att det är där som det här kommer att landa, men ett antal vinster som den här under de närmaste veckorna och jag ändrar mig gärna.