LÄS MER: Rasmussen tillbaka efter svåra skadan
Det är uppochned i idrotten och på elitnivå känner man igen det. Det blir ett flow, kommer som sjok. Antingen är det medflyt där det snurrar på som en snöboll och bara blir bättre och bättre. Eller så blir det ett nedåtgående ekorrhjul där förluster, otur och dåligt självförtroende föder varandra.
Jag tillhörde dem som knappt trodde att det var sant när LFC försvarade sitt SM-guld 2017 efter att ha tappat halva sitt stjärnlag som vann SM-guldet 2016.
Jag säger inte att det var en turseger 2017, men man red på en framgångsvåg och var van vid att vinna. Man hade så att säga farten i sig ett år till.
Men till slut kommer verkligheten i kapp. Nu 2018 har det mesta gått emot för Linköpingslaget och Linköpingsklubben. Trasslig relation mellan spelare och nye tränaren Marcus Walfridson tvingade fram ett ovanligt tränarbyte på våren, och utebliven succé i Champions league och Svenska cupen följdes upp av tämligen omgående kräftgång i allsvenskan.
LFC har inget dåligt lag, men har ett lag stukat av motgång. Det är osäkerhet och dåligt självförtroende som lyser om laget i avgörande lägen och då kommer det nästan som ett brev på posten att ett ofarligt Djurgården trots allt lyckas kvittera på övertid och då lugga LFC på tre annars välförtjänta poäng.
Jag gav höga betyg över lag till LFC för insatsen, men det glädjer knappast någon när nu fotboll på elitnivå handlar om mestadels en sak, att vinna. Det är det som betyder något, i stämningen i både laget och klubben. Det är då det så att säga blir lätt att leva i vardagen, när man får trepoängarna med sig.
LFC får nu traggla på, lite tröttkört och med ett ännu lite mer sargat självförtroende. Får ta fram blåstället och nu försöka gneta sig till en skräll mot Rosengård. Eller kanske försöka spela lika bra igen, om man nu har förmågan att göra mål.
Det märks på Natasha Dowie att hon är lite ansträngd i LFC just nu. Mitt tips är att hon inte blir kvar efter 8 juli, annars hade ju klubben gjort klart med en förlängning nu. Hon är lite småirriterad över att dels få frågor om fortsättningen och dels över att inget klargjorts än.
Känslan är att hon förstås vill ha kvar jobbet i LFC, men att LFC kanske inte har möjlighet att låta sin målgörare stanna. Om klubben kunnat ha henne kvar tror jag inte de låtit henne gå i osäkerhet så här nära kontraktets utgång. Då hade beskedet redan kommit om förlängning.
LFC har helt oklart många frågetecken att reda ut just nu. Men så är idrotten, ibland bara kommer de, stolpe ut-säsongerna.