Tog bilen till Örkelljunga och den första jag såg när jag parkerade bilen i centrum var Jonas Svantesson, tränaren för stadens idrottsstolthet. Just före andra SM-semifinalen fick han frågan om Örkelljunga möjligen nu var favorit efter vinsten i Linköping i söndags.
– Inte alls, sa Svantesson.
Nej, om nu någon hade fått för sig att fundera över favoritskapet behövde inte hen fundera så länge. Plötsligt var ettan LVC överlägset fyran Örkelljunga, bättre på allt och frågan är om inte Johan Isacsson, tränaren, var den som mest behövde en dusch efteråt. Hela tiden aktiv, hela tiden fokuserad, hela tiden med samma lag på planen.
– Äh, det var så viktigt att vi inte släppte in dem i matchen igen. Det har vi redan gjort en gång för mycket i den här semifinalserien, sa han.
Jag ska inte säga att jag ska göra något dumt om det inte blir final i Linköping, men ser inte hur det inte skulle bli det, med tanke på hur säsongen sett ut skulle allt annat vara ett misslyckande för det här laget.
Jag hade mina funderingar om hur det stod till med den mentala styrkan och förmågan att vara som bäst i pressat läge, men nu var det medvind från början till slut och då blev det aldrig något riktigt test på just det.
Så det får vi återkomma till.
I finalen.