Det var omöjligt att inte tänka tanken efter LFC:s imponerande seger på Malmö IP: Tänk om LFC haft den här truppen redan från start i våras.
Då hade förmodligen gårdagens tre tunga poäng mot Rosengård betytt mer än bara tre poäng i jakten på den viktiga andraplatsen. Då hade det här varit en potentiell match om SM-guldet.
Men, ”om” är ett ord för drömmare och när vi istället ser till det väsentliga, den allsvenska tabellen, hittar vi ett Rosengård som fortfarande ser ut att kunna defilera hem SM-guldet. Det kan varken ett LFC i storform, eller något annat lag, ändra på. Men i kampen om andraplatsen, som ger en biljett till Champions league, var gårdagens seger verkligen en välförtjänt bonus för LFC.
Hemmasegern över Rosengård var också övertygande, men jag vill påstå att det vi såg i Skåne under onsdagskvällen var än mer imponerande. Tror exempelvis att anfallsparet Harder/Rolfö sprang mer tillsammans än hela Rosengård, som var oväntat tafatt (överraskat av LFC?) i en riktigt bra allsvensk fotbollsmatch.
Noterat i övrigt:
Att LFC:s hörnor, delikat slagna av en boll-smekande Claudia Neto, sårade Rosengård rejält. Både mentalt och målmässigt. Neto har utan tvekan tillfört en dimension till LFC:s spel, både med hennes passningsspel och utsökta fot vid fasta situationer. Tränaren Martin Sjögren lyckades också med sin taktik där han vill plocka bort Rosengårds Gunnarsdottir på LFC:s offensiva hörnor.
"Hon är deras klart bästa huvudspelare så Magdalena Ericsson fick order att helt enkelt screena bort henne och då uppstod det flera gånger ett hål i mitten som vi kunde utnyttja", förklarade Sjögren som efteråt lånade papper och penna av Correns utsände för att visa detaljerna i hörntaktiken.
Att Fridolina Rolfö visade upp en grym form som borde gett förbundskapten Pia Sundhage en tankeställare. Rolfö petades som bekant i den senaste landslagstruppen.
Att domarinsatsen från Sandra Fogelberg var riktigt risig och hennes kamrater på linjen höll ungefär samma nivå. Landets högsta serie är verkligen värd något bättre än den kvalité vi ofta tvingas se i allsvenskan.
Att delar av arrangemanget var under all kritik. Speakern kallade Therese Sjögran för Therese Sjögren, ropade ut fel målskytt och dessutom lät det som att tusen kraxande kråkor tagit sig in i högtalarsystemet, vilket gav ifrån sig frekventa oljud som förmodligen hördes över bron och väckte sovande bebisar i Köpenhamn. Sådan nonchalans mot publik och spelare devalverar seriens värde, tyvärr.