Efter nio spelade omgångar i allsvenskan har Åtvidabergs FF alltså lyckats förlora sju matcher med uddamålet. Måste vara något slags rekord i eländig bedrövelse.
ÅFF-tränaren Roar Hansen kom till presskonferensen efter matchen mot Örebro och såg tärd ut. Smällarna tar. Både på honom och på laget.
Vi kan skylla på bristande ekonomi och tycka synd om lilla ÅFF, men är man med i elitfotbollen får man smällarna tåla och det är bara att konstatera att ÅFF får vara ytterst belåtet om ett kontrakt kan säkras det här året. Vi som trodde på något bättre, högre upp i tabellen, har med facit i hand varit naiva. Det är i alla fall så det känns när vi sitter på Behrn Arena och ska summera nio allsvenska omgångar och en till stora delar hopplös allsvensk match mellan två bottenlag. Örebro, som lurade så många med en frejdig vår i svenska cupen, kom till match mot ÅFF med endast två inspelade poäng, fyra gjorda mål, varav två från straffpunkten, och med en kraftig krisstämpel hängande över sig.
Efter 14 minuter mot ÅFF hade samma tabelljumbo redan gjort två mål och därmed lagt grunden till en trepoängare som fick tränaren Alexander Axén att senare sväva hem från arenan av lycka.
Det var annars evigheter sedan jag såg ett så ihåligt och svagt Örebro SK som jag gjorde under tisdagskvällen. Ändå lyckades ÅFF förlora på Behrn Arena och det säger en hel del om slagstyrkan på ÅFF just den här våren. Den som ville måla ytterligare fanskap på väggen kan heller inte se några direkta tecken på bättring framöver.
Spelarmaterialet är ytterst tunt, tränaren verkar inte tro på sina avbytare (första bytena först i 79:e minuten trots underläge mot Örebro) och motståndarna behöver inte direkt kalla in Mourinho för att hitta svagheterna i ÅFF-bygget. ÖSK hade exempelvis gjort sin enkla läxa och matade direkt en massa bollar mot ÅFF:s vänsterförsvar där vasse Yashin vände ut in, fram och baklänges, på både Månz Karlsson och Pontus Nordenberg under matchens inledande 20 minuter. Det gav också avgörande 2–0, sedan vanligtvis så säkre ÅFF-målvakten Henrik Gustavsson också bidragit till eländet med en slarvig retur.
Karlsson och Nordenberg håller inte allsvensk klass just nu, och det finns fler frågetecken där ute.
Det är förstås alltid lätt att ställa sig frågande till saker med facit i hand, men det är befogat att undra varför Roar Hansen dröjde så pass med sina byten mot ÖSK. Jag frågade honom om detta på presskonferensen och han sa att han ändå tyckte att laget hade "momentum" i den andra halvleken och spelade "halvtrevligt".
Visst. ÅFF hade mycket boll efter paus, och någon passning var väl fin, men framåt skapades i stort sett ingenting av värde.
Betydligt muntrare är det för länets andra allsvenska lag, IFK Norrköping. Ny seger, nu mot Hammarby, och vem hade trott att en före detta dussinlirare som Nikola Tkalcic skulle få ett oväntat genombrott som mittfältare i årets serie? Starkt jobbat, IFK.