Det har varit en tydlig utveckling i bandyn de senaste tio åren, i takt med att hallar har byggts och det har spelats på allt bättre isunderlag. Allt mer har handlat om hastighet och skridskoåkning. Allt mindre har handlat om klubbteknik och skytte. Tempot har trissats upp så mycket att det inte funnits utrymme för lirare med lite halvdan skridskoåkning. Tränare har dissat det ganska mycket också, hänger du inte med så har du ingen plats, oavsett din skicklighet med boll och klubba.
För mig är bandy mycket mer än vindsnabb skridskoåkning. Ett skott i nättaket utifrån i vinkel är lika läckert att se som en fin genomåkning. Skytte, både i spel och på fasta situationer, är en viktig del.
Min spaning efter IFK Motalas första träningsmatch, på Hydro arena i Vetlanda, är att det kommer att handla mer om skytte i IFK nu. Nyförvärvet Simon Fröjd visade snabbt sin förmåga att skjuta, med en hörnkanon. Sedan såg man att en hel del spel kommer kretsa kring att sätta Viktor Hulthammar i lägen och det kommer ge mål, även om det var otajmat nu.
VBK vann med 6-2, men det var ingen riktig tävling. Jämnt i en timme och VBK var bättre resten. Det var skillnaden.
Jag fick en del svar. Aleksi Seppänen, nye finländaren, har ett väldigt flyt i sin skridskoåkning vilket kommer ge utdelning. Nicklas Ögren står upp bra och kommer leda försvaret väl från sin liberoposition. Sedan blir det ett lite mer offensivt IFK med systemet 1-3-1 framåt i stället för 2-2-1.
IFK förändrar litegrann, men bygger också vidare med en samspelthet. Minst en mittenplats i elitserien, var vad jag såg i den här premiären.