Söndagens sommar försvann i ett kyligt måndagsregn och det är dags att lira boll på Östgötaporten igen.
Framför allt är det tid för IFK Norrköping att bestämma sig.
Var står vi? Var är vi på väg? Vad kan vi – egentligen?
Aprilvädret känns lika pålitligt som IFK Norrköpings allsvenska skapelse 2018 som ändå kommit lindrigt undan för att hacka som den gör.
Fortsätter att hacka som den gör.
Sju inspelade poäng är facit. En trea mot Sirius och laget kliver upp som trea.
Det kan ingen ta ifrån Kamraterna.
Det är mer än en fullgod start poängmässigt med tio av 15 poäng.
Men.
Det har långt ifrån varit Hammarbys glimrande offensiv.
Det har inte varit i närheten av AIK:s övertygelse och på sin höjd snuddat vid Örebros grundspel – är det den mest bolltrygga upplagan från Närke någonsin? – så här långt.
"Det lossnar snart-tänket" har nått en punkt när det är dags att det gör det också.
Det bör ske mot Sirius.
IFK Norrköping behöver en 90-minutare plus tillägg där de sitter ihop.
Där de inte sjunker ned i juniorsvackor, visar att de lärt sig något och inte fattar samma kostsamma beslut.
Det blev ett vanligt men också annorlunda samtal med Jens Gustafsson på söndagskvällen.
De sedvanliga ABC-punkterna (skadeläget, motståndarkoll och generell känsla att kliva in till fight) betades av utan att ett enda ögonbryn höjdes.
Diskussionen om omgivningens syn på hans lag var desto mer intressant.
IFK-managern menade att det är en unik situation.
Hans bygge får kritik för att det är för offensivt.
– Det är vanligare att höra att man inte har något anfallsspel, menar Gustafsson som hellre har en utmaning att finna rätt balans än att inte ha kapaciteten att hota.
Förståeligt.
Men om IFK:s styrka är offensiven är de inte särskilt starka just nu.
Det är långt ifrån problemfritt i allsvenskan.
Beroende på var du vänder huvudet hittar du olika sorters huvudvärk.
I mästarstaden drar man inte alls in samma "ingen-kan-stoppa-oss-luft" i lungorna efter kryssets mot Sundsvall och 0–3-snytingen i Stockholm.
MFF står redan inför en måste-match mot BP.
Jimmy Thelin går med betydligt lättare steg men det krävdes en krampseger på Grimsta för att spräcka nollan.
Sirius sparkar en nyckelspelare som tagit kokain.
AIK funkar på planen men har inte skadegudarna med sig.
Östersund...ja, där piskar det snålt från alla håll och kanter både på och utanför planen.
Det tar tid att hitta sig själv.
En säsong är inte bara lång. Den är besvärligt oförutsägbar. Otacksam.
Du kan planera och förbereda dig hur mycket du vill men det finns alltid en risk att halka ned i hål.
IFK Norrköping haltar men har ändå lyckats hålla igång maskinen, utan fastna i några djupare gropar.
Det är okej men det är inte okej nog.
– Pissigt försvarsspel, menade Simon Thern så sent som för några dagar sedan.
– Det är kanske inte där våra styrkor ligger men vi har pratat om det och tränat på det, sa JónGudniFjóluson om försvarsuppträdandet på hörnor.
IFK Norrköping behöver visa att de har ett bekymmer som kan åtgärdas innan det blir ett problem.
De behöver visa det ikväll.