Krossen av IFK Malmö var en högst välkommen triumf för ÅFF. Men i bilen hem funderade jag mest över om inte intresset för fotbollen är större än så här i Åtvidaberg? Eller är det pandemin som gjort att folk hellre håller sig hemma, för att inte riskera att bli smittade och/eller för att det nu faktiskt går att följa matcherna från bästa fåtöljen?
Med nuvarande restriktioner får ÅFF, om man lever upp till alla krav, ta in 3 000 åskådare på Kopparvallen.
Det kom 353.
Ett bottenlag i division 1 kan så klart inte drömma om någon folkvandring, men 353? Nog är det märkligt att det inte kommer fler till ett klassikermöte en vacker höstlördag i början av september. Nog borde väl intresset vara större än så...i synnerhet efter ett längre publikstopp när folk inte ens har fått gå dit.
Stötte på läktaren ihop med Mats Karlsson, som är fortsatt aktiv i ÅFF-ledningen. "Känns som det här laget är färdigbyggt nu", sa Karlsson och sen tog det inte så lång tid förrän det sa pang, pang, pang. 3–0 på en halvlek som var säsongens bästa och förstärkte mitt intryck av att ÅFF har ett för bra lag för att slåss i bottenträsket.
Med det här laget borde det vara en placering högre upp.
Från den startelva som tog klivet upp förra hösten är det inte många som platsar nu. Gabriel Johansson, Benjamin Tannus, Erik Grandelius, José Segura Bonilla och Simon Östlund har lånats in. Eric Sachs och Linus Dahlgren har värvats in. Det säger också något om hur fotbollen ser ut idag. Med så många lån blir svårt att bygga något långsiktigt – mer än att se till att ÅFF spelar i samma serie 2022.