Missförstå mig inte nu:
I väldigt många år har Vimmerbytjejen varit en av det här landslagets ledande spelare. Det har blivit en och annan smäll, men alltid har hon rest sig och kommit starkare tillbaka. Spelare kommer och går, men Kosovare Asllani består och har utöver flera sejourer i Linköping snart spelat i fyra av de största klubbarna i de största fotbollsländerna: Paris SG, Manchester City, Real Madrid och Milan.
Det skojar man inte bort. Stor respekt för det.
Mot Nederländerna i EM-premiären var hon bäst på plan.
Sen är det förstås lätt att uppfattas som kaxig när du inte tvekar att säga vad du tycker och balanserar på divarollen. Jag förstår att hon väcker känslor. Som i våras när hon hävdade att det var skönt att slippa ge intervjuer, att hon gillade Real Madrids tillknäppta mediepolicy och att det ska vara lika svårt att få till ett snack med henne som med Karim Benzema.
Det kändes mest som en bedrövlig inställning. Hon må vara en stor stjärna, men att snacka om att damfotbollen får för lite uppmärksamhet samtidigt som hon uppmanar till att typ göra så lite media som möjligt – ja, det skaver ordentligt.
Nu har det i efterhand visat sig att det nog var mer Real som tyckte så här, men oavsett vilket får inte damerna följa herrarna och bli för stora för sitt eget bästa. Ska det fortsättas att tas marknadsandelar behövs all publicitet och uppmärksamhet som går att få.
Damfotbollen blir alltmer lik herrfotbollen, låt oss återkomma till det under mästerskapet, men är det något som den inte ska ta efter, så är det att dra ned på tillgängligheten. Det vore det sämsta man kan göra. Som vanligt uttryckte Caroline Seger det bäst i ett annat snack med TT:
– Om vi ska framåt och vill synas och höras, så måste vi ta den platsen också.
Jag blir alltid en smula orolig när det snackas om matcher som måste vinnas och att det mest snackas om hur många mål som ska göras. Men klart som sjutton att Sverige ska slå ett magsjukedrabbat Schweiz och jag hoppas att Peter Gerhardsson, förbundskaptenen, balanserar om och släpper loss den offensiva kraft som finns.
Det blev för baktungt senast.
Gruppseger betyder inte bara att vi slipper Frankrike i kvartsfinal (Italien, Belgien eller Island känns onekligen mer angenämt) utan också att det inte kan bli Tyskland förrän i en final på Wembley.
Så ta rygg på Kosovare Asllani, som har modet och spetskvaliteterna att spela den avgörande rollen.