Ni har säkert inte missat det. Jag vet inte om det beror på de svenska journalisternas vinklar, eller om det är spelarna själva som gnällt konstant. Över värmen i arenorna. Över handskar som måste bytas flera gånger under match på grund av för mycket svett. Över hur usla domarna är. Över att få resa några timmar från Köln till Paris. Över att det var ännu varmare i arenan i Paris…
Detta klagande landslag, som kallats för det bästa svenska VM-laget någonsin, har dessutom inte imponerat på isen. Det har sett långsamt, konfunderat och slött ut.
Men det finns undantag.
Som William Nylander. Wow! Firma Nylander/Bäckström har en bromance vi inte sett i landslaget sen tvillingarna Sedin spelade hem VM-guldet.
I övrigt finns det fortfarande en hel del att önska av övriga formationer och spelare i detta Tre Kronor. Förre LHC-spelaren Carl Söderberg, till exempel. Han har noll ”swag”, som man säger over there.
Det finns de som tycker hyllningarna av Henrik Lundqvist är överdrivna. Jag håller inte med. I min bok kommer hamnar han i samma kategori som storheterna Dominik Hasek, Patrick Roy och Martin Brodeur.
Han har inte plockat fram sitt allra bästa i detta VM än, men det spel han spelar nu kommer ta Tre Kronor till final. Väl där, särskilt om det blir Kanada, krävs det att Lundqvist plockar fram sitt allra bästa. Och lite till.