Startelvan mot Ungern sa rätt mycket om både den svenska styrkan och den nya fotbollsvärlden. Där fanns Amanda Ilestedt från Bayern München, Linda Sembrant och Lina Hurtig från Juventus, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson från Chelsea och Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson från Real Madrid. Fyra europeiska giganter som under de senaste åren förstått att det ligger i tiden att även satsa på damerna och att det där finns mycket att vinna.
Och då var ändå inte bland andra Hedvig Lindahl från Atletico Madrid och Fridolina Rolfö från Wolfsburg med. Ett år efter senaste tävlingsmatchen visade Peter Gerhardssons landslag att det fortfarande håller klassen.
Det var en halvleks effektivitet mot Ungern och åtta måls differens är bra jobbat, även om motståndet var. . .inget motstånd. Damfotbollen växer, men fortfarande skiljer väldigt mycket. Sex fullträffar på fasta situationer var en blågul framgångsfaktor och inte minst gillade jag hungern att hela tiden vilja ha mer.
Det är klart att Island i nästa vecka blir en helt annan match, men att Sverige ska missa EM i England sommaren 2022 är ungefär lika troligt som att Zlatan Ibrahimovic och Janne Andersson firar jul tillsammans.
Kommer inte att hända.
Peter Gerhardsson har en del angenäma bekymmer att fundera över, för jämfört med gänget som tog VM-brons förra sommaren har fler spelare visat att de är på väg in och andra har blivit bättre. Inte minst Lina Hurtig. Förra LFC-aren kommer att göra succé i Juventus, jag vågar nästa lova det.
En sak till: det blir inte lätt för Nilla Fischer att ta tillbaka platsen i mittförsvaret.