Det är några år sedan som jag gjorde stora ögon första gången jag såg Linköpings IBK. Det var det största innebandylag jag sett, sett till längd och bitighet. Som ett gäng handbollsgrabbar som råkat byta sport och fått till sig var sin liten sticka till klubba. Mastodontlaget Libk räckte till SM-final den gången, det var nästan ingen som stod emot maskinen.
Nu 2018 är det ett lite annat Libk jag ser spela. Några "handbollsgrabbar" är kvar, men lite mer ett innebandylag i mängden är Libk nu. Någon stor, någon snabb, någon slitvarg, någon passningsspecialist och några extra skickliga med klubban. Det är ett kollektiv med flera olika spelartyper.
Jag tycker också att det är det som är styrkan, bredden. Det är många som kan kliva fram och avgöra och Libk måste därför vara ett ruskigt svårt lag att scouta. Vem ska man liksom hålla ögonen på? Jag räknade till tvåsiffrigt antal möjliga matchhjältar i inledningen av matchen mot Höllviken.
Om Libk sedan är tillräckligt vasst framåt får vi återkomma till. Det behövs sannolikt både mer samspelthet och att några av lagets spetsspelare når ytterligare en nivå för att nå ända fram i ett slutspel.
Men i en grundserie och en serielunk, där det gäller att ha hög lägstanivå och att vinna utan att topp-prestera, så fungerar Libks många jämnbra spelare riktigt bra.
Att vinna säkert mot ett lag som inte hade tappat poäng och att inte vara nöjd med insatsen, det tar jag som ett styrkebesked.