Ovissheten är kanske människans värsta fiende. Finns det något som tär lika mycket eller upplevs lika frustrerande som att inte veta? Det blir än mer påtagligt i tider som dessa när ett otäckt virus lamslår en hel värld, när en 26 år gammal fotbollsmatch från USA fungerar som lördagsunderhållning och när inte ens Anders Tegnell har svar på alla frågor.
Just nu är det enda vi vet att vi inte vet.
Till skillnad från många andra kriser kan inte idrotten spela sin vanliga roll som stöd, ljus i mörker och tecken på att allt är som vanligt. Nu hoppas vi att det snart ska vara över, att allsvenskan i fotboll ska starta i juni och att det ska vara nedsläpp i SHL-hockeyn till hösten.
Men nej.
Vi vet inte det heller.
Under de senaste dagarna har jag sett hur Luleås vd Stefan Enbom pratat om att spelarbudgeten behöver sänkas med fem miljoner kronor och hur Djurgårdens sportchef Joakim Eriksson öppnat för att toppspelare måste släppas. Läget är förstås detsamma för Linköping HC.
Höstens lag kommer inte att bli så starkt som var tänkt från början. Det vore naivt att tro det. Nu handlar mer om hur mycket ambitionerna behöver sänkas i förhållande till andra klubbar. Att ansvarslöst bjuda över varandra i jakten på nyförvärv kan sluta illa och i rådande läge kan det rent av ta en ände med förskräckelse.
Det är ännu alldeles för tidigt att sia om hur obehagligt det ekonomiska stålbadet kommer att bli. Mest av allt för att vi inte har en aning om hur länge det ska pågå, men också för ovissheten vad som händer när det är över. Hur mycket pengar har företagen kvar att satsa på idrotten då? Hur många människor vågar gå och trängas på en läktare igen?
Vi vet inte det heller.
Pratade tidigare i veckan med LHC:s general manager Niklas Persson och han var tydlig med att en forward av hög klass ska in. Men att det på grund av coronan inte är säkert att det blir så många fler. Toppspelare kommer att få bra betalt även nu, men inte lika bra som tidigare. Någon som kostade 250 000 kronor i månaden kan möjligen kontrakteras för 150 000 nu.
Det är det positiva för klubbarna.
En rimlig utveckling är också en tydligare hierarki med dyrare och mer etablerade spelare högre upp i laget och lite billigare, inte minst juniorer, längre ner. Och säg så här: det är tur att LHC redan har det relativt välfyllt. Nye Oula Palve (presenteras snart) står för en nödvändig uppgradering av centersidan och lyckas Persson få in något mer vasst namn för att verkligen hjälpa till med offensiva produktionen tror jag inte att det blir så mycket mer.
LHC kan bli bättre, men får också hoppas att andra inte blir det.