När solen skiner, till och med flugorna dåsar i taket och fotbolls-EM närmar sig sitt avgörande är det måhända en smula svårt att tro, men det är bara drygt två månader till nedsläpp i SHL-hockeyn.
Med tanke på att intäkter på 30 miljoner kronor tappades under pandemiåret har jag svårt att uppröras så mycket över att det stod sju miljoner minus på sista raden i bokslutet för Linköping HC. Med diverse bokföringstekniska åtgärder hade det säkert gått att få till något angenämare siffror, men det hade mest varit ett spel för galleriet när alla ändå vet hur läget är.
En sak vet vi inför det som väntar.
LHC har inte råd med en sån säsong till. LHC har inte råd att ännu en gång inte gå till slutspel.
De sportsliga resultaten blir förstås viktiga under de närmaste åren, men ännu mer att bygga upp ett eget kapital värt namnet. Det måste göras och det måste göras nu. Annars finns risken att inte ens få vara med. Drygt fem miljoner på banken ger ingen trygghet och man kan fundera över vad som hänt om man för några år sedan inte varit förutseende nog att genomföra en nyemission och det dessutom har kommit in betydande summor i gåvor och extra sponsorstöd.
Då hade det verkligen varit en kamp för överlevnad.
Det har varit en vandring på slak lina, den negativa spiralen har snurrat för länge och koncernen har om jag räknar rätt gått back fyra år i rad med röda siffror på totalt runt tolv miljoner kronor. Det hade inte ett företag accepterat och det kan inte ett professionellt "ishockeyföretag" göra heller.
Det positiva är att det nu verkligen finns en chans att göra något åt det ekonomiska läget. Budgeten för kommande säsong visar på ett nollresultat, men det är utan slutspel och med bara 40-procentig beläggning i Saab arena. Så fortsätter Tegnell & Co med sina lättnader och pandemin hålls i schack finns alla möjligheter att faktiskt samla viktiga kronor och ören i ladorna.
Enkelt uttryckt behöver det bli bättre.
På isen. Utanför isen.
Överallt.
Man kan säga att Marcus Högberg, Jesper Pettersson och Brian Gibbons är spännande tillskott, men frågan är om inte nye klubbdirektören Niclas Björkman är det allra viktigaste och den som står där med det tyngsta ansvaret för att injicera ny kraft och nya tankar i en förening som gått igenom ett stålbad och där fler behöver göra mer. Roger Ekström, ordföranden, har minst haft dubbla uppdrag och i längden blir det ohållbart.
Så Björkman som nyförvärv nummer ett i vinter?
Jag tror mig banne det.