Allt oftare pratas om värdet av kärnspelarna i varje lag. Inte nödvändigtvis de som är allra bäst, men sådana som varit med några år, som med sina sätt att vara visar vad som gäller och som står upp när det blåser.
LHC har tappat för många med den identiteten under de senaste åren och frågar du mig är det en av många förklaringar till de svaga resultaten. Det kanske allra bästa exemplet på motsatsen: 2007 och 2008 när klubben nådde hela vägen till SM-final – med till stora delar samma lag.
Nu känns som att det är något på gång.
Att det den här hösten hittats något att tro på igen.
Utmaningen: att behålla kärnspelarna över tid.
Kaptenen Jonas Junland har kontrakt ett par år till. Christoffer Ehn och Alexander Johansson har inte varit i Saab arena så länge, men är just den typen. Jesper Pettersson har långtidsavtal, men en klausul som ger honom rätt att bryta och har varit så bra att han lär få lukrativa erbjudanden från både Ryssland och Schweiz. Markus Ljungh likaså och väljer han LHC ett år till? Kontraktet med Broc Little går ut. Samma med Eddie Larsson och Henrik Törnqvist.
Där har Niklas Persson, general managern, ett stort jobb att göra i vinter och vår. Ju fler av de ovannämnda som spelar i Linköping till hösten, desto bättre. Bra spelare, bra människor och alla viktiga ledare. På och utanför isen.
Kontinuitet är brutalt viktigt inom idrottsvärlden. Att byta kommer alltid med en risk. Du vet vad du har men inte vad du får.
På samma sätt hoppas jag att Klas Östman kan bli första huvudtränaren för LHC-herrarna att vara verksam i mer än tre år i sträck. Dan Tangnes var på väg att bli det, men flyttade till Schweiz och det har tagit tid att återhämta sig efter det.
Nu är inget klart, det är halva säsongen kvar och det behöver snittas en poäng per match framöver för att inte riskera att dras in i kvalkampen. Men efter en svajig start och avklarat skadeelände har det varit mycket positivt och för det ska tränaren ha kredd.
Låt det gå ett tag till, men fortsätter det åt rätt håll – då kan Niklas Persson göra klart med några år till.
Ingen är perfekt, men jag tror att Östman är rätt man att leda LHC in i framtiden. Han gillar att verka långsiktigt, har bidragit till mer lugn och harmoni och fått laget att tro på spelsättet. Det och hur alla ställt in skorna åt samma håll som någon (ni kan ju fundera på vem) uttryckte det en gång har imponerat på mig.