Det är nära nu. Bara nio omgångar kvar innan vi vet om säsongen i Saab arena är slut eller om ytterligare ett antal otäckt nervpirrande matcher väntar. Matcher med, låt oss säga, 50 miljoner kronor på spel och det enda vi vet är att det i ett lag och i en stad kommer att vara begravningsstämning framåt våren.
Om det händer, när det händer – vad blir viktigt då?
Läste för några veckor sedan en intervju i Aftonbladet i ämnet med LHC:s förre klubbdirektör Anders Mäki. Av allt han sa, och det var ganska mycket, var det en sak som jag fastnade lite extra för.
– Nyckeln är att dra igång direkt. Inte hamna i en chockfas utan ta smällen och så fort som möjligt komma igång med återuppbyggnaden. Fans och supportrar måste ge tusan i att kräva allt och allas avgångar. Riktas energin åt det hållet, då blir det omöjligt att komma upp igen direkt. Sådant får analyseras senare, det är viktigt att ingen lämnar skeppet när det som mest behöver styras.
Jag tror att han har helt rätt.
Oavsett hur det här dramat slutar har LHC ett mycket stort jobb att göra. Det har varit en säsong där precis allt har gått emot och det finns förmildrande omständigheter, men det hjälper inte. Den negativa spiralen har snurrat för länge nu och man kan konstatera att det varit för många år av underpresterande.
Här och nu är överlevnad som gäller, men det behöver göras en utvärdering av alla positioner i föreningen. Från Roger Ekström som arbetande ordförande till Niklas Persson som general manager och vidare nedåt. På något sätt behöver ny kraft och nya tankar injiceras, definitivt är det så.
Så arbetet ska göras, men inte nödvändigtvis direkt när den här säsongen är slut (när den nu är det). Då är det så mycket annat som behöver fokuseras på – och i synnerhet om det slutar på ett sätt som ingen vill och alla spelarkontrakt upphör att gälla. Man kan tycka att precis allt är odugligt och att alla ska avgå i morgon.
Men det gäller att andas, tänka efter före och göra allt i rätt ordning.
Först måste återtåget startas.
Antingen det tillbaka till övre halvan eller det tillbaka till SHL.
För att göra det enkelt: det var matchen som bara skulle vinnas – och LHC vann inte. Efter förlusten i Oskarshamn ska jag inte påstå att det inte längre finns några utvägar, för det gör det, men det är alltså bara nio matcher kvar nu och rätt många måste vinnas. Vad talar för att LHC plötsligt i det här läget och med det här laget ska hitta en sådan formtopp?
Inte mycket.
Utan så många tunga namn var det ruggigt starkt att vinna mot Frölunda häromsistens, men en sak att göra det en gång och betydligt värre att upprepa liknande bedrifter. Nu försvann även Mattias Bäckman som rent av varit bäste back sedan han kom tillbaka efter sitt långa skadehelvete. Men mer än något annat var Oskarshamn mer desperat och vann på det.
När vi summerar om någon månad kan det ha varit kvällen som skickade LHC till kval.
Det enda positiva med lördagen var beskedet att Klas Östman ska vara klar som tränare för nästa säsong. Enligt mina uppgifter är det om inte annat mycket nära och som jag skrivit tidigare låter det som en alldeles utmärkt lösning.
Han borde ha haft jobbet redan när Dan Tangnes hoppade av.
Malmö har alltså återigen drabbats av coronasmitta och jag funderar på vad händer om något lag råkar illa ut om en månad? I de allra sista omgångarna av grundserien? I slutspelet? I kvalet?
Jag skrev det redan i höstas:
När allt är så osäkert och när förutsättningarna riskerar att bli så orättvisa borde ligan redan ha stängts för nedflyttning.