Två saker först:
Jag gillar det här LHC-laget. Om man lyckas med den avslutande spetsvärvningen och om Christian Heljanko hamnar i närheten av Marcus Högbergs förmåga att vinna matcher är det här ett bättre lag än det som överraskade de allra flesta i fjol. Åtminstone om du tittar på papperet (så här års är det är svårt att titta på något annat).
Allt handlar om resultat och bästa laget ska spela, oavsett om du är 40 eller 18 år. Det viktigaste är att du är tillräckligt bra.
Men.
Nu sitter jag, efter att ha slagit en femtielfte koll med sportchefen Peter Jakobsson om läget med sista anfallaren (jag tror fortfarande att han heter Robin Kovacs), och kastar en snabbkik på lagbygget på datorskärmen framför mig.
Det är inte så att jag tror att Jakobsson & Co sover ett dugg oroligt om nätterna, men det slår mig att medelåldern på forwardssidan närmar sig 30-strecket och det måste vara den högsta på länge. En och annan kommer rent av att avfärda LHC och tänka att det är för många gubbar (nåja) på en och samma gång.
Så länge drivkraften finns där behöver det inte betyda någonting. Det kommer aldrig vara ett självändamål att spela med vare sig unga spelare eller att ge egenproducerade talanger företräde.
Men fakta är att Broc Little, Markus Ljungh, Ty Rattie, Nick Shore, Patrick Russell, Lance Bouma och Johan Johnsson alla har passerat 30-strecket. Remi Elie har inte långt dit. Christoffer Ehn och Henrik Törnqvist närmar sig också.
Fortfarande bra/riktigt bra spelare på SHL-nivå.
Inget snack om det.
Men hur många av dem har förmågan att bli bättre? Vem kan lyfta sig ett snäpp till, vilket kan behövas när många klubbar satsar och ser vassare ut? Har Little, 36, ännu fler mål i sig? Kan Ljungh, 33, hitta tillbaka till fler poäng? Når Shore, 31, ännu högre höjder än i HV?
Där har LHC ändå något att fundera över – och ha i åtanke när truppen ska spetsas till och generationsväxlingar klaras av för de närmaste åren. Inte minst när det som i de här fallen handlar om tänkta offensiva producenter.
Fördelarna med längre kontrakt överväger definitivt, men om det nu finns någon risk så är det att slagkraften avtar något med åren.
LHC har tagit steg på den tänkta vägen tillbaka till toppen, men för att just det här laget och just de här spelarna ska ta det riktigt stora klivet så har de med största säkerhet inte så många år kvar. För i de här sammanhangen är det inte alltid som du kan lita på pojkarna över 35.