Inför matchen riktades fokus på en negativ del av läktarkulturen i Linköping. En olämplig ramsa, som inte hör hemma i någon arena, hade sjungits under flera matcher av ett gäng individer och LHC hade fått nog. Tillsammans med supportergrupperna White Lions och Tifo Lincopia publicerade LHC ett gemensamt uttalande för att få en bättre läktarkultur i Linköping.
Det ska vara högljutt, det ska vara livligt, det ska vara jobbigt för motståndarna att komma till Linköping och det ska kunna vara syrligt med finess. Men det ska inte vara olämpligt, som könsordsramsan som LHC och supportergrupperna pekade ut. Och som fick säsongskortsinnehavare att hota med att sluta gå på matcherna.
Efter matchen är det på sin plats att hylla publiken, framförallt ståplatspubliken. I samtliga hemmamatcher har sektionen varit välfylld och så även mot Oskarshamn.
Efter att LHC hamnade i underläge klappade hela sittplatspubliken med till ramsan "Kom igen klubben" och den hjälpen har inte alltid varit något som ståplats kunnat ta för givet.
Det gav energi.
LHC vände. LHC vann.
Marcus Högberg storspelade.
Jag skrev till White Lions vice ordförande, Jakob Johansson, och frågade om hans bild av stämningen. Han missade övertidssegern mot Färjestad på hemmais men svarade inför tredje perioden: "Det är nog just nu säsongens bästa på hemmais".
Publiksiffran landade på 5782 och när Ty Rattie satte 4–2 höll taket på att lyfta.
Det var något för Linköping att vara stolta över.