Ett antal klubbar har redan gjort det, medan bland andra Linköping HC funderar över om man ska använda sig av möjligheten att söka statligt stöd efter att ha korttidspermitterat spelare och ledare i A-laget.
Jag tycker inte att den möjligheten borde finnas.
Missförstå mig nu inte.
Det här med stöd från statskassan i svåra tider är förstås kanon. I grunden är det fantastiskt – och nödvändigt – att få hjälp med att betala löner under den här ovanliga och tuffa perioden där rädslan för ett virus som vi kallar för corona lagt sig som en våt filt över. . .ja, hela världen.
Jag förstår att LHC tvekar och jag tänker inte för ett ögonblick såga krisdrabbade och stora klubbar som redan tagit chansen att söka det stöd som även förutsätter att det tidigare gjorts diverse kostnadsnedskärningar. Men elitklubbar, som LHC och IFK Norrköping för att ta två exempel från länet, borde inte beröras av de reglerna.
Det vore att bättre att de kompenserades på annat sätt.
När klubbar i Svenska hockeyligan och fotbollsallsvenskan betalar ut snittlöner på 100 000 kronor i månaden tycker jag inte att man ska få en fjärdedel pröjsad av staten. Starkt ökande utgifter ska i allra första hand användas där de behövs som allra mest och inte minst bör dylika skattepengar läggas på sjuksköterskor och andra som faktiskt riskerar sina liv för att rädda sjuka patienter.
I dessa tider är idrotten en av de där oviktigt viktiga sakerna och det gäller förstås även elitverksamheten. Många klubbar riskerar att gå under och med det skrivet borde RF-basen Björn Eriksson ligga på för ett betydligt större stöd. Första krispaketet på 500 miljoner kronor räcker inte långt och kommer mer än något annat att gå till barn- och ungdomsidrotten.
Helt rätt.
Men även klubbar i bland annat SHL och allsvenskan förlorar många miljoner på inställda evenemang och förlorade marknadsintäkter och tvingas åtminstone i fotbollens fall troligen till spel utan publik i sommar. Så i stället för att de mest penningdrivande elitklubbarna ska ta av medel tänkta för permitteringar borde i stället betalas ut ett mer riktat stöd för just det.
Jag kan förstå att elitlicensen pausas i extraordinära tider, men samtidigt visar det som nu hänt behovet av att föreningar drivs med förstånd och utan aningslöshet med för små marginaler. Mer sunda finanser krävs för överlevnad och jag gillar skärpta kriterier, ökade ekonomiska krav och minskade möjligheter att leva över sina tillgångar.
Det blir också väldigt tydligt i krisens spår.