LHC-backen är flipp när annat är flopp i LHC

Jag kan redan nu erkänna att jag har förlorat ett vad – men att jag ändå hade lite rätt i sakfrågan.

Max Lindroth är ett stort utropstecken i säsongens LHC.

Max Lindroth är ett stort utropstecken i säsongens LHC.

Foto: PETER HOLGERSSON/BILDBYRÅN

Krönika2020-12-10 22:07
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Säsongen skulle precis börja för LHC och jag och kollegan Per Bergsten satt och diskutera laget inför säsongen. När vi stannade vid Max Lindroth var vi inte helt överens. Jag såg Lindroth som en spelare jag trodde skulle ta näst stora steg – Per var inte lika säker. För att poängtera min sak drog jag till med ett tippning. Jag sa att jag lägger 100 kronor på att Lindroth kommer komma upp i 25 poäng och bli en riktig poängspruta den här säsongen. Per log och såg mest den 100-ingen jag la in som lättförtjänta pengar. 

Och nu – 19 matcher in på säsongen – kan jag redan se mig besegrad. Max Lindroth kommer inte göra 25 poäng den här säsongen. Men däremot hade jag rätt i sak. "Problemet" är att LHC-backen istället har blivit en försvarsgigant snarare än den poängsprutan från blålinjen jag hade framför mig. Men oj, vilket kliv han tagit. Kilona muskler han har lagt på sig under sommaren har givit honom ett lyft i det fysiska spelet och nu vinner han kamperna bakom det egna målet. Och jag tror också att det offensiva spelet kommer att komma med tiden. 

Lite skönt känns det ändå när Per också är imponerad över stegen som Lindroth tagit. Kanske det mest positiva LHC- överraskningen i hans mening. Även om jag blir 100 kronor fattigare ändå. 

Max Lindroth fick chansen och tog den och har dessutom fortsatt en stor utvecklingspotential. I matchen mot Färjestad, där hela nio spelare stod på frånvarolistan, var det en och annan junior som också fick chansen. Albert Lyckåsen imponerade mest på mig då han vågade bryta mönster och visade upp en härlig fart under skridskorna. Även Mateusz Szurowski fick sex minuter på isen och har en stor potential. Med lite mer självförtroende i dag hade han mycket väl kunnat stått för sitt första SHL-mål. Martin Schreiber fick lite över sju minuter och gjorde inte heller bort sig. Visst, ingen av dessa spelare kan ersätta Broc Little eller Jonas Holös – och LHC förlorade med 1–5. Men spontant känns det ändå som J20-serierna måste ha blivit bättre. Tidigare har juniorer kommit upp och det har känt som de inte riktigt hängt med varken i tempot eller fysiken från start. Nu känns det som farten finns där på annat sätt.

Ett orosmoln kring skadeläget är dock att många spelare, som kanske inte är vana med så mycket istid, får ta ett större ansvar. Och detta ökar också skaderisken. LHC behöver verkligen inte fler skador eller sjukdomar i det här läget.