Däremot är det ett bevisligen ett mycket bra lag som LFC-tränaren Olof Unogård förfogar över och instruerat "att inte trampa snett så många fler gånger".
Nu kan det sista snedsteget mycket väl ha tagits.
Det känns nästan konstigt att skriva det efter en match där Stina Blackstenius lätt kunde ha gjort fem mål på egen hand. Spelmässigt kan det mycket väl ha varit säsongens bästa insats.
Men.
Att förlora när man spelar dåligt och inte vinna när man spelar bra är ingen bra egenskap. Du vinner inget guld när det är på det viset.
Under hela säsongen, speciellt efter sommaren, har det varit lite för ojämnt och lite för slarvigt.
Att byta spelsystem i takt med att laget förändrades (Kosovare Asllani ut och Nilla Fischer in) har kanske kostat på kort sikt. Även om just den delen i många fall är en lek med siffror så är det en stor omställning för spelarna. Speciellt om det sker mitt under säsongen.
Det är mest ett konstaterande. Facit är omöjligt att veta och i det långa loppet är jag övertygad om att det kommer att falla väl ut.
Mycket såg bra ut mot Vittsjö förra veckan och ännu mer såg bra ut nu mot Kopparbergs/Göteborg.
Normalt sett är 1–1 borta mot ett av seriens absolut bästa lag ett riktigt bra resultat.
Men förlorar du, som LFC har gjort, mot Kungsbacka, Eskilstuna och Vittsjö och kryssar hemma mot Piteå... så måste poängen håvas in någon annanstans.
Matematiken är inte svårare än så och det märktes att LFC-spelarna förstod det efteråt. Ingen spelare, absolut ingen, såg det minsta belåten ut på vägen från planen, genom presszonen, in till omklädningsrummet.
De såg den räddade poängen som två förlorade poäng.
De själva såg det som ett snedsteg.
Någonstans är det precis rätt inställning.
Trenden är dock tydlig – det skiljer mindre mellan lagen än tidigare – och vikten av en bred trupp har i många avseenden börjat trumfa en dito med några få spetsspelare.
Just den biten är kanske det gemene man kommer peka på när guldet inte (jag motbevisas gärna) hamnar i Linköping senare i höst.
LFC har många av de mest centrala bitarna på plats men saknar till exempel Kopparberg/Göteborgs, som i olika perioder haft skador på i stort sett alla nyckelspelare, bredd.
Nu gjordes ett byte i matchminut 84 och det är nästan svårt att komma på en gång under säsongen som en pigg LFC-avbytare gjort skillnad i en match. När det roterats i "enklare matcher" har det också kostat de avvarande spelarnas vikt i guld.
Dessvärre är det nog så lite det skiljer i årets rekordjämna damallsvenska.