Det har varit en säsong att glömma för Linköpings FC och nu blåser det igen. Tränaren/managern Olof Unogård har fått hård kritik och det är oklart hur ledarstaben kommer att se ut till nästa säsong.
Paul Lindvall, ordföranden, säger att Unogård ska vara kvar i ”någon viktig roll”, men utan att veta är jag inte alldeles säker på att han är så sugen efter den här turbulensen. Stämmer uppgifterna om att han sökt tränarjobbet i Göteborg är det onekligen ett tecken på det.
Ingen rök utan eld och även om lagkaptenen Nilla Fischer mycket tydligt ger sitt och lagets stöd finns uppgifter som ligger och skvalpar om att spelare vill lämna om tränaren blir kvar. Men nu har enligt mina uppgifter en kraftigt övervägande majoritet av spelarna sagt sitt och då måste klubben sluta leden och snarast möjligt göra klart vad som gäller.
Olof Unogård – som till skillnad från de flesta andra tränare har ett avtal som kan sägas upp med några månaders uppsägningstid – har förstås ett stort ansvar för att inte ha fått ut mer av ett trots allt så namnkunnigt lag. En femteplats är underkänt, tränaren är ansvarig och ska ha kritik.
Men ytterligare ett tränarbyte är definitivt inte vad LFC behöver.
Det har redan varit alldeles för många av under de senaste åren.
Om nu klubben verkligen har fullt förtroende för Olof Unogård så kan jag tycka att det borde ha visats tydligare. När Paul Lindvall uttalar sig i olika sammanhang är det lätt att få känslan att det där förtroendet faktiskt inte är så starkt som det sägs vara.
Återigen: om stödet finns där borde det tydligare ha slagits tillbaka när en spelare som inte ska vara kvar och hennes agent uttalar sig på det sättet. Där har inte kommunikationen utåt skötts bra. Men det är framförallt en sak i det här som jag inte riktigt förstår och det är när Lindvall pratar om att förändringar skett under sommaren, där Unogård fick en mer sportchefsliknande roll och assisterande tränaren William Strömberg tog mer ansvar för träningar.
Men så har det väl varit under hela säsongen? Jag har varit en hel del på Linköping arena i vinter, vår, sommar och höst och alla träningar har letts av Strömberg. Det har sett precis likadant ut under hela året.
Jag vet inte om det är mer gnälligt i Linköpings FC än i andra lag, men herrejösses vad det klagas. Trots att det slutade med SM-guld klagades det på Kim Björkegren, det klagades på Marcus Walfridson innan han fick sparken och nu är det uppenbarligen en del som klagar på Olof Unogård.
Då kan jag ibland känna att ”äh, ut och kör”.
Prestera mer, prata mindre.
Ungefär så.