Jag har magiska minnen från sommaren 1994. 18 år ung och obrydd om framtiden. Fester och fotboll på tider som passade mig som hand i handske. Vi såg Sverige-Kamerun på storbild i parken i Mjölby, bronsmatchen mot Bulgarien hos Eric på Gärdsmygsvägen. Jag minns också Sverige-Rumänien, den evighetslånga straffsparksläggningen mitt i natten och utskällningen jag fick min första sommar på Corren. Nej Claes, firmabilarna ska inte användas för privat bruk...inte ens om man lovar att vara tillbaka tidigt nästa morgon. Förstått!?
Jag ramlade hem sena nätter och somnade lycklig. Det var underbart på alla sätt och minnena jag har är snart 26 år gamla. Nu vill SVT att jag ska plocka fram 94-känslan igen under några dagar i april 2020.
Det går sådär, kan jag säga.
SVT visar samtliga Sveriges matcher från fotbolls-VM i USA 1994. Inget fel på idén vill jag direkt understryka, nåt måste man ju hitta på i dessa torftiga tider. Det är nog omfånget på satsningen jag värjer mig emot. Det är studiosnack före, under och efter matcherna, det "liverapporteras" på sajten och det skrivs nyhetsartiklar när man "fått loss" laguppställningarna. Jag ser nygjorda videoklipp med reportrar i TV-sportens klassiska röda kavajer. SVT går all in.
Behjärtansvärt på alla sätt, men blir det inte lite väl konstlat när nutid ska vävas in i dåtid på det här sättet? Jag kan ärligt talat inte uppbåda något intresse för VM-röran som SVT har kokat ihop. Låt mig få ha mina minnen i fred! Jag vill inte uppleva Mats Nyström och Jane Björck, än mindre Daniel Nannskogs matchanalyser.
Själva matcherna då? Nostalgin kan jag till viss del köpa, det ÄR roligt att se hur mycket fotbollen utvecklats på nästan 30 år och jag kan konstatera att 1) Bosse Hanssons kommentering har åldrats dåligt och 2) Arne Hegerfors håller grymt bra än idag.
Men. Spänningen – nerven! – är lika med noll och däri ligger nog mitt stora problem. Jag suktar efter något annat. Jag. Vill. Ha. Liveidrott. Vilka vinner Premier league, lyckas Ronnie O´Sullivan ta hem ännu ett VM-guld i snooker? Sånt som jag brukar lägga mina tv-timmar på i april.
Nu har jag istället börjat gräva i trädgården. Trevligt det också nu när vårsolen värmer på allvar och växterna tittar upp efter en lång vinter. En av svensk herrfotbolls största framgångar någonsin får repriseras utan mig framför dumburken.