Efter ÅFF:s femte raka förlust är det inte tanken på all negativ statistik som går att plocka fram efter uppehållet, som slår mig mest. Det är hur fort det kan svänga i fotbollen – på lång sikt.
För tre år sedan slutade Åtvidabergs FF åtta i allsvenskan. Linköping City? De var nykomlingar i division 2 och slutade på den undre halvan. Att ÅFF och City skulle spela i samma serie inom ens en tioårsperiod kändes där och då helt ossanolikt.
Men sedan dess har mycket hänt och efter Åtvids förlust mot Syrianska så känns det scenariot plötsligt mer troligt än otroligt.
Nu är kontraktet inte alls kört för ÅFF. Men ni förstår, läget för brukslaget är prekärt och parallellt stormar City mot seriesegern i tvåan.
Under 16 säsonger i följd har lilla Åtvidaberg haft en elitfotbollsklubb i någon av Sveriges två högsta divisioner. Och under de åren tillhör jag en av dem som år efter år har åkt de åtta milen tur och retur, mellan Linköping och Åtvidaberg, för att titta på elitfotboll.
Just nu sitter jag mest och hoppas på att jag får göra det nästa år igen.
Fast när jag tänker efter ett varv till så känns en cykeltur till ett hett derby på Linköping Arena betydligt mer rimligt.