Det är snart tio år sedan jag skrev i en krönika att Champions hockey league inte har någon framtid. "Om inte publiken vill komma och titta är tanken dödfödd. Det krävs ingen Janne Josefsson-granskning för att förstå att det som händer i SHL kommer etta, tvåa och trea."
Skrev jag då.
Jag skulle kunna skriva samma sak igen.
I kväll är det CHL-final mellan Skellefteå och Geneve och utöver dem som bor i Västerbotten några mil norr om Umeå och uppåt undrar jag hur många ishockeyintresserade i Sverige som bryr sig. Jo, jag vet att suget är större på andra håll i Europa, men det hjälper ju inte här. Ska klubbarna verkligen fortsätta att satsa på något som fansen inte vill ha?
Färjestad och Växjö nådde inte ens upp till ett hemmasnitt på 3 000 åskådare under vintern.
CHL har ännu inte fått fäste i Sverige och jag undrar om turneringen någonsin kommer att få det. En låtsasturnering som blir ungefär lika spännande som Euro hockey tour med Tre Kronor. Det vill säga inte alls. Rivalitet är en viktig del i elitidrotten och här saknas den nästan helt.
LHC har chansen att kvala in till nästa säsong och det skulle kosta mer än det smakar. När fokus måste läggas på det som betyder mindre. När det mest känns som matcherna är i vägen. När det viktigaste inte är hur det går utan att ingen blir skadad och att matcherna inte för mycket påverkar det som verkligen betyder något.
Att starta under sommaren och inte spela final förrän nu gör också att det blir alldeles för långdraget. Rejält ökade prispengar? Skulle möjligen kunna öka betydelsen, men jag tror ju inte ens det hjälper.