Det var lite av en svart lördag för Motala AIF när allvaret började igen efter sommarledigheten. Maif var på väg mot seger, men förlorade. Detta samtidigt som de fyra lagen före i tabellen alla vann.
Då kan ni räkna ut att Maif halkar efter och att det nu är uppförsbacke om Maif ska ha något med kampen om uppflyttning att göra.
Det är fortfarande i elva matcher totalt 33 poäng kvar att spela om, men det är ändå ett svårt läge Maif har nu med sex poäng till kvalplats och sju poäng till serieledning. Det är ett läge som skapar stress i ett ambitiöst lag.
När jag flera gånger skrivit att Maif kan ta serien i höst är det baserat på att jag inte tycker att motståndet är märkvärdigt. Är det någon som har ambition för ettan och verkligen vill dit? Enskede till exempel, har nyligen varit i ettan och fått känna på vad dyrt det är. Dessutom ömsar klubben skinn snabbt som alla på den här nivån. Bara tre av 23 spelare är kvar om vi bara går något år tillbaka.
Det är ett ungt lag, och talangfullt, som kunde vända till 2–1 mot Maif. Ändå var det mer Maifs svaghet som gav tre poäng till gästerna. Maifs både målvakt, Anthony Ferrara, och utespelare stod på hälarna när Enskede gjorde sina mål på skott utifrån.
Jag vidhåller att Maif i sin högstanivå är seriens bästa lag, men Maif har också svackor som gör att jag börjar bli skeptisk till lagets förmåga.
Maif agerar nu lugnare på alla sätt sedan tränarbytet, men har fortsatt samma ojämnhet som i våras. Bättre taggning och energi kräver jag nästa match. Det duger inte att lira boll en halvtimme och sedan lägga av.
Maif har en del att jobba med innan laget med stabilitet når ett spel som kan ta klubben högre. Läktaren håller för superettan och nya planen för allsvenskan, men lagbygget är fortfarande väldigt ofärdigt.