Året var 2012. Linköping Kenty DFF hade kommit tvärsist i Söderettan med två inspelade poäng. Året innan hade farmarlag förbjudits och det samarbete som fanns mellan LFC och Kenty slog sönder verksamheten som byggts upp. Jag själv spelade i Kentys A-lag säsongen 2012. Ett alldeles för ungt lag, där jag själv bara var 17 år och ändå inte yngst, fick dra ett tungt lass på en för hög nivå för den kvalitén som fanns i laget. Talangen fanns där – men inte rutinen.
Säsongen 2013 tvingades Kenty dra sig ur division 1 på grund av spelarflykt och fick sedan börja om från den lägsta divisionen. Om man som spelare ville fortsätta satsa på sin fotboll fick man lokalt gå ner en division eller spela med LFC:s F19-lag, som på den här tiden inte hade det bästa ryktet. Det andra alternativet var att flytta. Jag själv som hade börjat gymnasiet var inte alls sugen på att röra mig långt för fotbollen. Helst av allt hade jag velat spela division 1-fotboll med Kenty – men när det alternativet inte fanns längre blev BK Tinnis i division 2 det bästa alternativet.
Med glädje men också med en stor avundsjuka ser jag hur förutsättningarna blir bättre och bättre för de unga spelarna i närområdet. Kenty och LFC har nu ett samarbete genom ett F17-laget som ger de unga tjejerna möjlighet att både kunna spela division 1-fotboll och även flickfotboll på en hög nivå. På så sätt får de också möjligheten att visa upp sig inför "giganten" Linköpings FC i damallsvenskan på ett naturligt sätt. Det gör det också lättare för klubben att ha koll på talangerna som kanske har en ljus framtid i damallsvenskan framför sig. Samtidigt är division 1 en bra nivå för de spelarna som känner sig klara med eliten men som ändå vill träna och spela fotboll på en hög nivå. I den bästa av två världar kan också spelare flytta hit för studier och kombinera det med fotboll.
Tittar man mot grannstaden Norrköping går IFK Norrköping som tåget. Kvalplatsen mot elitettan är så gott som säkrad och kvalitéerna finns där för att ta steget upp. Såklart ska ingen seger tas ut i förskott – men om det är något år klubben borde klara av att ta klivet mot eliten så är det i år. Att ha ett elitettan-lag i närheten, där ett fortsatt samarbete på ett eller annat sätt med Linköpings FC vore bra, skulle ge alla förutsättningar som behövs för att spelare ska kunna ta naturliga steg med sin fotboll utan att behöva flytta på sig. För mitt unga jag hade det varit en dröm som gått i uppfyllelse.
Det som är viktigt för att inte sätta stopp på den här framfarten på damsidan är att inte bli nöjda. Kenty har kämpat i flera år för att ta steget till division 1 och nu gäller det också att etablera sig som division 1-lag och fortsätta att ligga i framkant i att utbilda duktiga fotbollsspelare. Många höjer också ett varningens finger för att IFK Norrköping, när de väl gått upp, kommer sikta högre och på sikt försöka etablera sig i allsvenskan. Om IFK Norrköping någon dag skulle vilja ta steget upp till damallsvenskan ser jag dock inte det som något negativt. Konkurrens är alltid bra för att fortsätta dra utvecklingen framåt.
Det är starka positiva vindar som blåser och nu gäller det att ta vara på krafterna. Jag hoppas verkligen alla unga fotbollstjejer ser vad som händer och tar vara på guldläget som skapats. Gnid gärna in detta drömläge i mina bittra ögon ännu mer – då blir jag ironiskt nog glad.