Jag unnar Henrik Stenson alla priser i hela världen. Men att det är bragdguldet han blir ihågkommen för när vi läser årets idrottsbok (förmodligen utgiven av Bonnier), och inte i första hand den där rysaren i British Open, är bara sorgligt.
Och absurt. Lägg ner skiten.
Ett av de största idrottspriserna i Sverige kan alltså delas ut till en idrottare som kommit tvåa (Lisa Nordén, 2012), trea (fotbollslandslaget, 1994) – eller tar en pallplats i något längdskidsmästerskap (alla skidåkare i Sverige, typ), där vi som inte per automatik haft Vinterstudion påslagen på vår linjära televisionsapparat varje helg inte bryr oss ett skvatt. Dessutom (som många redan konstaterat) av en tidning utan sportredaktion.
Alrighty then…
Om jag förstått saken rätt (lite luddig information på nätet) delas bragdguldet ut till någon som stått för en bra prestation, men samtidigt oväntad. Behöver nödvändigtvis inte vara en vinnare.
Och gör dig inte mödan att prestera bragder om och om igen. Du kan bara få priset två gånger. Också det så där härligt (…) gammal-svenskt. Vad skulle hända om man gav priset till någon fler än två gånger? Skulle personen börja tro den var något? Hujeda mig!
Hela priset är ju absurt. Kanske att det fyllde en funktion på tiden då Sverige fick vara glada över det lilla man hade i internationell glans när det kom till sport. Fick haussa upp sporter som bandy, längdskidor och herre-på-täppan för att överhuvudtaget hyfsat kontinuerligt få sitta i tv-soffan och ropa ”JAAA!”. Framför den enda tv-kanalen som då fanns.
Och var det ändå ingen som lyckades gick det ändå alltid att lita på att Bragdguldet skulle delas ut i slutet på året.
År 2016 då Sverige trots allt haft en modern historia av att vara en ganska hyfsad idrottsnation. Priset behövs inte längre.
Än mer absurt är det att en svensk idrottsframgång inte verkar nog, att det direkt ska ropas bragdguld.
En majorseger för en golfare – "Ge honom bragdguldet!"
Ett OS-silver för ett landslag i fotboll – "Givet bragdguld!"
Charlotte Kalla tar sig i mål på femmilen – "BRAGDGULD!"
Varför är det så? Varför står bragdguldet på något sjukligt sätt över allt?
Vissa tycker säkert att jag är ute på tunn is här. Förmodligen också de människor som tycker det är viktigt att vi håller hårt i våra svenska traditioner. Som att, från början italienska, Sankta Lucia helst ska fortsätta vara en blond tjej. Eller att tomten ska ha vitt skägg och röda kläder, trots att vi fått den versionen av ett amerikanskt läskföretag för inte allt för längesen. När den riktiga svenska tomten var i själva verket en ganska vresig figur.
Ho, ho, ho.