Många spelare satt i baksätet. Vissa sov. På förarplats fanns ingen som riktigt nådde ner till pedalerna. Till råga på allt hade Sebastian Karlsson inte kommit till start under den här premiärturen. Det var ju han som hade gps:en, som skulle peka ut riktningen. Resultatet blev att ingen visste var de var eller skulle vara. Minst av allt LHC:s backar.
Ni som var där och ni som satt framför skärmarna där hemma såg säkert samma sak. Ett LHC som åkte på en rejäl kalldusch. Stackars Marcus Högberg, som efter 16 sekunder tvingades kapitulera på grund av att backen Kristian Näkyvä åkte runt och drällde med pucken. Ni som såg premiären av 24Hockey förra veckan vet att jag satt ett frågetecken kring det upphaussade nyförvärvet som hade en halv – HALV - framgångsrik säsong i Luleå för två år sen, men som sen dess, även under försäsongen med LHC, långt ifrån imponerat. Tvärtom. För LHC:s del får man hoppas att Näkyvä fortfarande slickar såren efter en misslyckad säsong i AHL.
Men han var långt ifrån ensam att inte ha presterat med de vita lejonen på bröstet mot HV71. Det är bara att titta på Correns spelarbetyg efter matchen. Mathis Olimb, Broc Little, Emil Sylvegård - var ni med?
Efter seriepremiären hoppades nog många få se ett lag som offrade sig för varandra, täckte skott, kom i snabba raka anfall – och skapade många målchanser. Det fick vi se också.
Från HV71.
Gästerna var bättre på allt och blottade LHC:s svagheter i egen zon. LHC-backarna fastnade bakom eget mål och hade svårt att få ut pucken mot ettriga, hårt forecheckande HV-spelare. Att det stod osannolika 1-2 till HV71 efter två spelade perioder var tack vare Marcus Högberg som radade upp den ena stora räddningen efter den andra. Utan Högbergs storspel hade det varit illa om HV71 haft en ledning på 6-1 – men inte helt ologiskt.
LHC-tränarna kan nu bara hoppas på, och framförallt jobba på, ett rejält lyft från samtliga utespelare. Dels måste försvarsspelet upp flera dimensioner, dels måste forwards som Broc Little, Andrew Gordon och Garrett Roe kliva fram i varje match. Mot HV sattes trion ihop efter drygt halva matchen och skapade en del i tredje perioden, men det var av kosmetisk betydelse.
Vem vet – kanske ser det bättre ut när vi summerar de 52 omgångarna om ett gäng månader. Förmodligen. Kanske blir det bättring redan till söndagens speciella match mot Färjestad på hemmais. När Magnus Johanssons nummer 7 för evigt hissas i taket här i Saaben.
Det vore han värd.