Den unge backen, nyss hemkommen från JVM, såg ut som en helt annan spelare än vi vant oss vid. Tidigare under säsongen har Carlsson sett lite trög ut, som att han gått upp fler kilon på kort tid än hans långa kropp lärt sig att hantera. Att han sällan eller aldrig kom i bra offensiva lägen.
Mot Örebro kändes det som att han sköt fler skott än han gjort på de dryga två säsongerna han varit med i LHC:s a-lag. Som tränare Dan Tangnes uttryckte det – Carlsson spelade med pondus och självförtroende.
Jag pratade med skadade LHC-målvakten Marcus Högberg om Carlsson i en av pauserna. Han sa: ”Jo, Gabbe skjuter hårt. När han väl skjuter”.
Carlssons fullträff blev LHC:s enda mål i den här matchen. Bra för Carlsson. Bra för LHC. Men ett underbetyg till samtliga i forwardsuppsättningen.
Broc Little var bra. Garret Roe helt ok. Grovjobbarkedjan med Sebastian Karlsson, Niklas Fogström och Henrik Törnqvist var lysande. Men det var ändå inte tillräckligt.
Dan Tangnes menade att en del av förklaringen kunde ligga i att man inte fick spela powerplay – inte en enda utvisning dömdes. Jag kan tycka att hockey trots allt är en sport som går ut på att spela fem mot fem.
Det blev tillslut en riktigt krigarvinst för LHC i bortamatchen mot Örebro. Sådana vinster är oftast de skönaste.
Med fem raka vinster i ryggen ser allt så mycket bättre ut för LHC både spelmässigt och tabellmässigt. Vad göra då? Slå sig till ro och hoppas att allt fortsätter?
Så klart inte. Man ska sträva efter att bli ännu bättre.
Kedjeförändringarna Tangnes gjorde för några omgångar sen har sett rätt skapliga ut, men jag efterlyser ändå en till förändring – att sära på Broc Little och Garret Roe. Jag tycker de oftast tar ut varandra och är för lika i spelstilen, båda vill ha mycket puck och gärna ta sig en och annan åktur med puck på egen hand. Det är oftast någon av de två som sticker ut – men sällan båda två samtidigt.
Varför inte testa Roe tillsammans med Jakob Lilja och Andrew Gordon och sätta ihop bröderna Olimb igen tillsammans med Broc Little? Kan bli sylvasst.
Framåt i alla fall.
Bakåt? Där har Kristian Näkyvä steppat upp rejält. Eddie Larsson håller på att bli landslagsman. Och Gabriel Carlsson håller på att bevisa varför Columbus Blue Jackets tingade honom som förstaval i fjolårets draft.
Som Gabriel Carlsson sa efter matchen – det börjar se bra ut nu, LHC.